Det är lite konstigt tycker jag, att så många som ungefär en miljon människor kollar in på den här bloggen varje dagen, bara för att kanske få läsa om något underligt som hänt i mitt liv.

Tyvärr så hinner jag inte blogga så mycket, och det är synd, för det händer så mycket underligt och spännande i mitt liv att jag är fullkomligt övertygad om att jag skulle vinna nobelpriset i litteratur om jag plitade ner de allra bästa delarna av min vardag, varje dag.

Ni vill förstås ha exempel, eller rent av bevis? Jag trodde väl det... Nåväl, jag kallas inte Woodpig den givmilde för ingenting, så here goes...

Idag kom en rysk orkester till Sundstagymnasiet där jag för tillfället studerar, eller "pluggar" om vi ska tänja på det formella. Denna "ryska orkester" som de så fint kallade sig visade sig vara allt annat än vad någon hade väntat sig.

Det var nämligen ingen orkester. Det var små barn. Mellanstadie till högstadie-glin som uppträdde en och en och två och två och tre och tre och allt vad det var. En orkester spelar tillsammans, utan playback. Ryssarna spelade ensamma, med playback, och varenda en av de spelade keyboard eller sjöng, utom två som spelade cello. 

Det hela började starkt med att tre musikklasser satt förväntansfullt och tittade på den mycket fjuttiga orkestern som bestod av en flicka i 8-årsåldern. I samma ögonblick som hon tryckte på play på sin keyboard och dansbands-pop-disco-musiken startade så insåg vi allihopa, närmare 90 pers, att det här... Det kommer att bli dödstråkigt.

...Och sanna mina ord. En timme senare har jag fått höra och se en strid ström av märkliga ryska tolkningar av allt från ABBA's The winner takes it all till We Wish You A Merry Christmas. Allt framfört på tråkigast möjliga sätt med enkla keyboardmelodier med playback eller sång. Med Playback förstås.

Faktum är att jag spelade in en av låtarna på min mobil så att min käre vän Niklas Månen The Moon ska få höra hur oerhört lik en av låtarna var youtubevideon (som du hittar längst ner i inlägget) som vi tidigare hyllat för dess oerhört bakåtsträvande musikstil och märkliga val av videotolkning. Kolla på klippet nu är du snäll. Åtminstone en stund av det.

Sådär, är du klar? Bra. Nu förstår du ungefär vad det rörde sig om. Svensk 80-tals-disco-pop, fast på ryska, plus oerhört falsksång i 80 % av låtarna. En mycket snopen och underlig upplevelse på alla sätt, det bjöd de ju faktiskt på. Men ändå... Det känns som att en hel busslast med ryska ungdomar och barn som åkt ända från St. Petersburg bör ha lite mer att erbjuda än We Wish You A Merry Christmas med underlig brytning... Eller? Vad vet jag...

Jag måste passa på att berätta om en annan grej som hände på konserten lite snabbt. En tjej i 14-årsåldern gick upp på scenen framför nittio helt främmande, äldre, musikelever och tryckte på playback-knappen fortare än ögat. Hon var märkbart nervös, men det var nog ingen som trodde sina ögon när hon helt plötsligt stängde av musiken och stormade ut därifrån. 

Det är ju sånt här som bara händer i filmer? Inte på riktigt? Hon drabbades helt enkelt av svår scenskräck utan dess like, och till ljudet av nittio knäpptysta elever fick hon en snabb utskällning och blev sedan återigen framföst till synthen (= annat ord för Keyboard, för den oinsatte). 

Fy satan i gatan vilken hemsk upplevelse. Jag vågade inte ens titta, minns jag. Jag kollade ner i golvet och tänkte på annat. Tove, gitarrer och longboardar tror jag bestämt.

Konserten toppades av genom att en pojke i fjortonårs-åldern ropade "Sing for me my angel of beauty" till en tjej i samma åldersgrupp samtidigt som hon sjöng höga operatoner till ett playback-komp i så mycket moll som det bara går. Det var kanske ännu mer fruktansvärt än scenskräckincidenten, jag kan inte riktigt avgöra. Jag kom i alla fall på mig själv med att skräckslaget stirra i golvet i ungefär två minuter efteråt.

Det har varit en toppendag helt enkelt! Att jag dessutom köpt mig en riktigt jävla supergrym elgitarr av märket Fender Telecaster inklusive ballt hardcase gör inte saken sämre. Alls.

Min nya gitarr är gjord av trä minsann. I'm the pig, that's the Wood.  

 

Sofia

10 december 2008 23:28

Åh kan verkligen tänka mig hur tråkigt det var! Ryssland var ingen höjdare...
jag undrar vad Steklovata betyder.

Telecaster är så sjukkt snygga! Bra smak!

 

Månen

10 december 2008 23:46

Oj. Detta var en fanttastisk dag i mitt liv. Jag blev nämnd i den stora Woodpigbloggen, för andra gången i mitt liv.

Detta är spännande!

Och förövrigt skrattar jag sönder mitt nervsystem av Steklovata. Den är nästan faligt rolig.

/Niklas Månen The Moon.

http://moonlander.bloggagratis.se

 

Månen

11 december 2008 23:49

Ursäkta mitt stavfel. Faligt..

Usch. Nu kanske folk tror att jag är en sådan skummis som stavar "farligt" faligt.. Stockholmarfasoner!

Så, alla som läste min föregående kommentar kan ju helst glömma den..

http://moonlander.bloggagratis.se

 

DanielJ

13 december 2008 22:30

Fo real?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...