Sitter i skolan efter ett halvsvettigt buggpass och funderar på alldeles för många saker samtidigt. Varför fruktansvärt intensiv och energikrävande spansk folkmusik strömmar ut ur ett par dassiga iMac-högtalare, varför jag inte sitter hemma och spelar tv-spel tillbakalutad i soffan med en svinkall Cola just nu, och varför fåglar nog inte kan simma baklänges.

Det är en bråkdel av de saker en stackars möglig Woodpig tvingas tänka på, i en datasal uppyst av lysrör och grådaskigt väder hängandes likt Ragnar Dahlberg på ålderns höst utanför fönstrena. 

Snart slutar första GeMu-gruppen i skolan, och då ska jag införskaffa en av djävulens allra bästa uppfinningar i skolans caféteria. En Coca Cola. Utan is. 

Om du har tråkigt, bildsök på katt i tratt på Google och känn skrattvågen skölja över dig. Det funkar. Jag lovar.