Fan vad ute det är med bloggar nu egentligen. Från början var det ju intressant, att få lära känna folk och nästan få privilegiet att läsa deras dagbok.

Nu känns det som att jag inte riktigt hinner och orkar med andras problem. Har så fruktansvärt mycket att göra i mitt eget liv att jag bara läser en blogg om den ständigt bjuder på skruvade reflektioner och en stadig ström humor. Som den här till exempel. Eller den här. Jag läser även min familjs olika bloggar och även mina närmsta vänners tankar slinker ned som en oljad guppi med cellskräck fast tvärtom.

Mer än så klarar man inte av utan att bara skrapa på ytan, men det är väl å andra sidan exakt det en blogg är. Ett försiktigt skrap på ytan av någons liv. En liten kant på den enorma kebabpizzan med extra pepperoni som är mig. 

Jag vet inte, jag bara funderar. Reflekterar. Teraperiserar. Konsidererar, och massa andra svåra ord som jag bara nästan vet vad de betyder. 

Här skulle jag lagt upp världens bästa bild på en småbarnsmamma som äter sitt eget ansikte till mellanmål, men bloggagratis.se's usla bildfunktion satte käppar i hjulen.

Ha på dig vad fan du vill.