Jag har sett Fredrik Reinfeldt åka utförsåkning.

Jag har varit på Amy Diamondkonsert. 

Jag har kramat Leif "Loket" Olsson och fått hans autograf på magen. 

Håkan Hellström har ritat ett hjärta till mig (av någon jävla anledning). 

Trots alla dessa fullkomligt revolutionerande händelser läser bara ett ynka fåtal min blogg. Jämför mina 30 pers om dagen mot blondinbellas, storstadspojkens, eller Kenzas "hela jävla Sverige" och se hur stor skillnaden faktiskt är på 30 pers och "hela jävla Sverige". 

Nu menar jag inte på något sätt att vara skrytsam, men när jag helt objektivt läser mina äldre texter och jämför de med många av "storbloggarna" blir jag faktiskt nästintill rödögd av raseri.

Jag citerar HELA Kenzas.blogg.se's senaste inlägg:

På Primark i Liverpool så haffade jag de här snygga pumpsen med spetsmönster. Knappt 170 kronor gick de på! 

Inlägget lades upp klockan 17:35 och har fått 391 kommentarer hitills.

WHAT THE FUCKING SHIT!? 

Och den här kvinnans texter läser över 50.000 människor i veckan? 

Är jag verkligen så dålig? Är jag verkligen sämre än snygga pumps med spetsmönster i Liverpool? 

Depressionen lägger sig över mig som ett mörkt moln... Jag vill också kunna leva på att skriva saker som "idag ska jag fika med min bästis majsanhon e besta kompis med mig vi hänger på stureplan vi har pappor med pengar hehe" som många av storbloggarna faktiskt gör.

Nu nämner jag inga namn med risk för att någon av dessa storbloggare skulle råka finna mig via en googlesökning och eliminera alla mina chanser till ett ekonomiskt hyfsat liv. 

Just saying... Det är bra märkligt vilka bloggar som står ut mest.  

För övrigt så vill ingen sitta bredvid mig på den kommunala bussen, för jag har konstigt hår och är i mördaråldern.