Klockan är 05:37 på morgonen till vad som förväntas bli en pyttelite ovanlig onsdag. Jag har legat och väntat på John blund i mer än 5 timmar, men har nu konstaterat att han glömt bort mig. 

Det är konstigt tycker jag, hur man kan ligga och bara vänta och vänta (och vänta och vänta) på sömnen, för att sedan bli trött så fort man går upp. Ja, självklart är jag trött som en stackars kvinna som fött trillingar, men ändå, om jag skulle gå och lägga mig nu så skulle jag bara ligga där och fundera tills jag inser att jag fortfarande är vaken och att ännu en timme av mitt liv slösats bort, alldeles ensam i ett mörkt och tomt rum i liggande ställning.

Min sömnbrist beror på två saker. Dels att det varit lov och att dygnet vänts en kvarts varv så att jag somnat klockan 3 och vaknat klockan 13, och dels att jag började läsa näst sista kapitlet i den sista och sjunde boken om Harry Potter som förgyllt hela min ungdom för att hävda natt-tristressen. 

Det visade sig att det näst sista kapitlet var rätt spännande, för att inte säga rent förjävligt spännande. Säcken av flera års funderande på hur det här ska kunna sluta väl drogs åt allt tajtare, och till sist låg jag där, helt hypnotiserad av den fantastiskt välskrivna boken.

Nu efteråt känns det tungt, surt och bittert att det inte längre finns någon fortsättning. Berättelsen om en hel värld av sköna individer som man verkligen lärt känna är plötsligt slut, och jag känner mest för att resa till London med detsamma och tvinga J.K Rowling att berätta vad som hände sen.   

Nu sitter jag i alla fall här, omfamnandes mitt trygga tangentbord och sörplandes på en kopp varm choklad. Om exakt två timmar ringer min väckarklocka helt i onödan. 

Snön ligger vit på taken

Endast Woodpig är vaken

 

Danie

7 januari 2009 06:10

Menar du kapitlet innan epilogen kommer, det kapitlet är rätt uselt, slutet är helt ologiskt. :(

 

Månen

7 januari 2009 19:52

Jag upplevde samma sak inatt. Usch. Jag satt bara och stirrade på Christer hela natten. För jag tände min lampa, nämligen. Ibland.

För att få mig en liten titt på Christer.

Sedan släckte jag.

Och var fortfarande vaken.

Då återupprepade jag samma process. Men Christer gjorde mig inte trött.

http://moonlander.bloggagratis.se

 

Marcus

11 januari 2009 00:17

Haha Månen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...