Idag har det varit terminsuppspel i skolan, igen. Från klockan 9 imorse till 16 i eftermiddags, med undantag för lunchrast, har jag alltså fått lyssna på några riktigt bra låtar. Ungefär 3-4 stycken. Resten har varit jazz, jazz och åter jazz.

Denna dödens musik är sannerligen djävulens verk. Sliskiga trummor, fökyld bas, mördande lyckliga pianoackord som bara är där för att visa hur duktig pianisten är på musikteori, och såklart den dova och dämpade gitarren. 

Och solo ska de spela i varenda låt, hela bunten. Först, gitarren, sedan basen, sedan pianot och till sist trummorna. Små, nätta, fjantiga solon. Bingolottostyle. Familjevänlig tv-style. 

Jazz kan vara bra, ibland. Molljazz, med en endaste saxofon och inte en hel förbannad orkester som tjuter allt vad de orkar, kan vara riktigt bra. Toppmusik, rent utsagt. Synd att 99 % av all jazz låter som ett gäng förvirrade djur på självmordspromenad på savannen, i dur.

Det värsta av allt är att 90 % av alla på hela musiklinjen blir alldeles paffa när jag berättar att jag inte pallar en låt till. "Vadå? Det är ju asgött!" är det vanligaste svaret. 

Men låt mig berätta, att det är inte asgött med låtar som saknar struktur helt och hållet, enbart i syftet att imponera. Det är inte asgött med dim13 och Sus4 och så komplicerade ackord som möjligt. Det är inte asgött med så låg profil som möjligt genom hela låtarna. 

Kommentarer som, "men vissa tycker ju om jazz! *snyft snyft*" behövs inte. Jag är medveten om att musiksmak är bland det mest subjektiva i hela världen, men efter att ha blivit utsatt för denna djävulens vrede en hel dag måste jag få skriva av mig. Jag vill dock påpeka att några jazzlåtar var riktigt sköna idag. De gick i moll, och spelades med känsla. 

 

karl

26 maj 2009 19:32

haha, gött!

 

Marcus

26 maj 2009 21:26

Exakt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...