När jag var runt 8 år kretsade hela mitt liv kring Pokémon. Jag hade mitt gameboy med mig överallt, och det roligaste jag visste var att nöta Pokémonligan om och om igen.

Jag prenumererade dessutom på Club Nintendo på den här tiden. En tidning som delade med sig av sjukt mycket förmåner till sina fans. Fyra gratis Zelda-spel t.ex, eller särskilda Pokémon-give aways där man fick ta sig till sin lokala leksaksaffär ett visst datum för att hämta en särskild Pokémon som bara gick att få på det här sättet. 

I Karlstad var det sällan give aways, men en gång var det faktiskt det, och den gången var det den allra bästa Pokémonen någonsin som gavs bort, mellan 10 och 12 på Toys R us i duvanhuset. 

I samband med den mycket aktuella Pokémonfilmen gav de bort filmens huvudpokémon Mew till Club Nintendomedlemmar. En gång i livet, en chans. Jag frågade mamma flera veckor i förväg, och vi bokade in datumet i kalendern. 

Den dagen stod jag där, klockan 10, med min gameboy hårt fastklamrad i handen. En snäll kille stoppade in en sladd i Game Boy'en och på skärmen kom en Mew upp.

Ett av min barndoms mest tydliga minnen. På skolgården nästa dag var jag den enda med Mew, och jag var så fruktansvärt stolt. Tack mamma, för att vi åkte den dagen, för det var sjukt viktigt för mig. Det lärde mig att aldrig underskatta någons intressen, vad de än må vara.