Direktlänk till inlägg 4 juni 2008
Idag fyller mina dreads 2 månader. Det har jag firat med att klara ut Crysis natten till idag. En intensiv och psykiskt krävande upplevelse på många sätt, men även en väldigt belönande upplevelse när man väl kan känna välbehaget av att ha klarat ett sånt underbart spel.
Det är lite som att ha sett Sagan om Ringen 1 dock, då Crysis ju ska bli en trilogi. Nu måste jag vänta minst ett år på uppföljaren, och sedan minst två år på den tredje och avslutande delen.
Detsamma gäller spelet Gears of War som jag fullkomligt älskade och klarade ut relativt fort. Jag lär känna huvudkaraktären Marcus Fenix, jag lär känna hans bäste polare och brother in law Dominic Santiago, och jag lär mig att tajma omladdningarna med millisekunders precision. Gears of War 2 får jag spela redan i November, men med tanke på att jag klarade ut ettan redan för ett år sedan har det varit en lång och hård väntan.
För det är såhär företagen gör spel nuförtiden. Uppföljare på uppföljare på uppföljare. Varför förändra på ett säljande koncept liksom? Det händer med Zelda, det händer med Mario, det händer med Smash Bros, det händer med Mario Kart, det händer med Halo, det händer med Metal Gear Solid, listan kan göras lång...
Jag är fast i uppföljarnas klor, precis som världens övriga spelare, men jag gillar det. Ända kan jag inte låta bli att tänka att visst hade det vart skönt med en revolutionerande nykomling då och då? Wii har ju trots allt alla förutsättningar för att komma på något helt skruvat men ändå roligt? Wario Ware Smooth Moves håller liksom inte. Crysis gick rätt väg. Det tillförde nya koncept till en uttjatad genre samtidigt som det lätt hamnar på min topplista över bästa spelupplevelser någonsin.
Mer sånt tack.
Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag. Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...
Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...
John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee. Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...
Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna. Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|