Spelningarna gick bra. Den första var något av en besvikelse med relativt liten publik och ganska osynkad volym på scenen. Den andra dock var bland det roligare jag varit med om i bandets historia. Trots sittande publik var det röj hela tiden på scenen, och det hela verkade uppskattat.

Jag är nöjd. Inte i extas eller i djup depression. Nöjd.

För övrigt lade jag ut min finfina moped på blocket idag. Ack så många minnen vi har tillsammans, gamla Bettan och jag, men nu ska hon bort i förmån för en ny dator och en effektpedal till gitarren som är specialgjord för Jimi Hendrix (för den tiden) unika sound. Samma sound som John Frusciante använder sig av nuförtiden. Inte fel. Inte fel alls.

Därmed är det inga tårar som fälls när moppen vinkar adjö om några dagar. Med pengar på kontot överlever man en smärre materiell förlust, så är det alltid.   

Klockan är 07:32 och om bara några futtiga timmar har mitt band, Rostbrun Chili Con Carne, två spelningar inför en hel gymnasieskola.

Som vanligt har jag sovit ganska dåligt inför spelning. Det brukar bli så att jag är nära att somna men helt plötsligt börjar visualisera något som kan eller ska hända på scenen. Det kan vara något så enkelt som ett solo eller möjligtvis ett intro, men jag blir ändå totalt klarvaken. Det är som att kroppen gör sig redo för spelning några timmar för tidigt, och här sitter jag nu, efter ett fåtal timmars sömn, ganska skakig, och laddar inför spelning med hjälp av en vattenflaska och lite inspirerande musik.

Vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig av dagens publik. Det är sittplatser liksom, i en skola, i en aula. Antingen kommer ganska få, och då sitter de i regel ganska glest och spelningen blir som en repetition, fast med publik. Men det finns alltid en liten, liten risk att väldigt många vill se Rostbrun just denna soliga dag. Ju fler som kommer, desto bättre stämning på konserten. Så är det nästan alltid. Såvida det inte är John Butler. Han borde spela på teatrar eller något så att folk kan sitta och lyssna på exempelvis Ocean utan att han ska bli störd av alla skrik. 

Fan vad darrig texten blev, men så är jag ju också rätt nervös. Har längtat efter det här, och jag hatar dåliga spelningar. Må det nu bli en bra spelning, från både vår och publikens sida.

Om tio minuter ska jag bära ut mitt åbäke till förstärkare till bilen. Får ångest vid blotta tanken. Den väger på fullaste allvar mer än mig.