Jag saknar att gå på mellanstadiet, när fröken läste julsagor på måndagmorgnarna...

Man fick tända ett ljus och lägga sig på bänken i det mörka klassrummet tillsammans med sina klasskompisar som tyckte att det var lika mysigt som jag. På toppen av det fick någon en chokladbit varje morgon när fröken tog fram en gömd chokladkalender.

Den tiden var bland de allra viktigaste i hela min uppväxt. De 40 minuterna varje måndag morgon, när det var mörkt och kallt ute, men varmt och tryggt inne i klassrummet.

Jag må ha varit ett stökigt barn resten av dagen. Okoncentrerad och uttråkad på allt vad matte, svenska, engelska och grundämnen heter. Men just de här 40 minuterna var jag lugn och sansad.

Helt i min egen lilla värld. Instängd i en liten kupa av mina egna armar runt mitt huvud med ett litet ljus framför mig. Mitt eget ljus.