Klockan är 7:47 på morgonen i skrivande. En tid som min flickvän säkert hade trivts att gå upp till med tanke på Kents superdänga 747, men jag är inte riktigt lika satisferad vid tanken på att skynda upp på morgonen, slänga i sig frukost och göra sig redo för att hinna till jobbet klockan 11:30.

"Hur lång tid har jag på mig" tänkte jag kvickt innan mitt livs största genidrag föll i mig. "Jag kan ju kolla klockan! Den är säkert typ 11.00 så det är nog lugnt". 

Klockan var inte "typ" 11:00. Den var "typ" 7:30. Jag har gott om tid på mig att byta kalsonger eller whatever jag nu har lust att göra på morgonen alltså. 

Nu ska jag lyssna på min absolut största inspirationskälla, John Frusciante, när han svarar på fanbrev i något sällsynt radioprogram som jag hittade.

Ha en superb fredag!  

Det går bra nu. Allt går riktigt jävla bra. Jag har världens bästa jobb (spela musik på torget varje dag), jag har världens bästa flickvän och jag har just bytt mitt gamla skabbiga snuskrum mot mitt gamla där jag äntligen kan andas ordentligt utan att hosta ihjäl mig.

Som om inte det räckte så har jag ju kommit in på musikgymnasium, skaffat lite nya, sköna polare samt spelat en (enligt publiken själv) kanonbra spelning  som drog mest publik av alla band till campingscenen med Woodpig Trio på Arvika idag. Detta ledde till att vi fått förfrågan om att spela in covers på några av de låtar vi spelade då folk tydligen vill ha med oss som bakgrundsmusik i en film som ska visas på bio.

SOM OM inte det räckte har även jag personligen fått förfrågan om mina egna, "ledsammare/allvarligare", låtar som jag spelat in själv kan få vara med i en dokumentär på SVT.

Roligt, roligt, såklart. Jag försöker inte ens skryta. Det har bara vart dålig stämning både här i bloggen och i mitt liv på många sätt ett bra tag, så det känns väl skönt med lite variation? Framförallt för mig då förstås.

Just ja, jag har köpt en mössa också, på Arvikafestivalen. En riktigt fet jävla mössa som man kan smuggla mindre kattdjur i, eller varför inte mina dreads?  

Som avslutning på blogginlägget tänkte jag dela med mig av mina första intryck av Arvikafestivalen. 

Mina första intryck av Arvikafestivalen lyder:  

* Svinstia, på allvar. På den vanliga campingen var 70 % av ungdomarna antingen stupfulla eller neddrogade. Att se effekten av heroinmissbruk på en 16-årig tjej är inte roligt alls.

* Var tjugonde har långa dreadlocks på festivaler. Så är det alltid. Detta gör mig tävlingsinriktad. Väx hår, väx!

* Stoltheten över att fortfarande, vid snart 17 års ålder, kunna tacka nej till folk som försöker bjuda på alkoholhaltiga drycker lyser lite inom mig. Jag känner mig väldigt fräsch och nyskapande på något sätt. Å andra sidan kan jag förstå att ungdomar skiter i framtiden när det ändå ser ut som att vi alla ska dö i naturkatastrofer eller sjukdomar ändå.

Nu lät jag förstås pessimistisk. Som att jag inte tänkt över det alls utan bara vällde ur mig något, men lyssna nu noga...

Polariserna består av vatten. Sjukt mycket vatten. Tillräckligt mycket vatten för att svämma över stora delar av världen, till exempel hela jävla Asien. Polariserna har redan börjat smältam, och det ser inte direkt ljusare ut längre fram.

I Asien bor det många, skitmånga. Större delen av Sverige, Norge och Finland kommer antagligen att klara sig rätt bra, så hemlösa Asiater (m.m) kommer att uppvandra hit, för inte vill de bo i Afrika och dö i Aids och hungersnöd?

Hur ska vi få in runt 1,5 miljarder människor i 3 relativt små länder? Det går inte, och vi lever antagligen i sista generationen där maten över huvud taget räcker till, men det gör den ju egentligen inte. Afrika får vackert vara utan, i stort sett, och många dör redan för flera år sedan i hungersnöd. 

Fundera på hur det kommer att bli när vissa familjer väljer att skaffa 3 barn, andra 2, vissa till och med 4 eller 5. Man vill att ens unge ska ha en lekkamrat helt enkelt, och visst, en unge äter ju inte så mycket, men när en hel jord tänker så, då ökar befolkningen rejält.

Tänk dig nu att större delen av jorden är översvämmad, folk kämpar för att överleva, krig startas, allvarliga sjukdomar som AIDS sprids, politikers röster slutade höras för länge sen, för viljan att överleva är alltid störst. 

Skrämmande? Ja. Mycket. Jag njuter inte ett dugg av att behöva gå runt med såna här tankar i huvudet, men det är tyvärr en skrämmande sanning vars konsekvenser bara väntar på att gå från tankar till fysisk form.

Nu blev det en lång blogg, med dålig stämning. Äsch, det är fredag imorgon bitti, och då fyller mina dreads 3 månader. Det ska jag fira på något sätt. Sen ska jag spela på torget, vid fontänen, klockan 12-13. Sista chansen är på lördag, kom redan imorgon vet jag. 

Hade bra!  

Jajjamensan! Som bollen i krysset sitter lappen uppspikad på mitt mentala kylskåp. "Du är intagen till Estet musik" står det, minsann.  Ett stort steg i rätt riktning för mig som vill försörja mig till fullo på musik alltså. Kanoners!

Katastofalt lågt antal läsare den här månaden. Det beror såklart på det katastrofalt låga antalet blogginlägg. Förlåt, jag har haft mycket att göra, såhär på sommarlovet. När skolan börjar kommer jag dock att ha hur mycket fritid som helst, om jag nu kom in på musik alltså. Får det slutgiltiga beskedet i början av Juli.

Om jag inte kom in så skiter jag fullständigt i utbildning och söker jobb istället. Det krävs ingen jäkla utbildning för att jobba på exempelvis en speltidning. Allt som krävs är att man knåpar ihop en sjuhelvetes bra recension eller artikel samt att man spelat spel i hela sitt liv. Sen får man åka jorden runt och spela spel och dricka gratis champagne samtidigt som folk slänger konfetti på en dagarna i ända och prisar mig som herren själv. 

Tror jag. 

Jag har fått tid för röntgen på min sneda rygg. En till 99 % mycket positiv aspekt i mitt liv, om det inte vore för en liten grej. Röntgenstrålarna ska inte ge mig potentiell cancersmitta förns i september.

Fan ta svensk skräpvård.

Finns det verkligen så många sneda ryggar, benbrott och flaskor uppkörda där bak i Karlstad att min potentiellt fel-läkta nackkota ska prioriteras så pass lågt? Tydligen. Ändå är vi bara runt 100 000 som bor här, och de allra flesta verkar friska och krya. Förresten tar det väl inte mer än 5 minuter att röntga någon? 5 minuter fördelade på ett dygn blir ju supermånga färdigställda röntningar (det är ett ord, promise).

Så vad är problemet? Strejk, för lite personal, för dålig lön, saknas kanske viljan för att faktiskt hjälpa någon? Jag vet inte. Tur att det bara är en sned ryggkota jag dras med och inte en bruten lårhals i alla fall. Det finns många som har det värre kan man alltid tänka. Såvida man inte råkar kissa på ett elstängsel. Då har man det nog allra värst för någon sekund.    

I övrigt fick jag spela ihop pengar till bussen idag med min gitarr på stan. Hade glömt plånboken hemma. Sen kom farbror polis. Då gick jag. Farbror polis hann aldrig klaga.

Nästa vecka ska jag spela på stora torget med ett storband varje dag mellan klockan 12.00 och 13.00 På torsdagen ska jag dessutom spela med 2 polare på arvikafestivalen. Spännande. Välkomna ska ni vara.   

Hur har din midsommar varit? Full av sprit och spya eller avkoppling och en bra film? I vilket fall som helst så hoppas jag att du inte tog den egentligen oviktiga högtiden på alltför stort allvar. 

Det blev ingen fiskdamm i år, för första gången i mitt liv om jag inte minns fel. Har till och med yngsta kusinen Nila vuxit ur fiskdammstadiet alltså? Ja, kanske... Hon är trots allt 12 år nu. 

Jag har hur som helst vackert fått köpa mig eget godis i år, jo jag tackar jag, men sen har jag förstås firat midsommar tillsammans med Tove i år. Tillsammans har vi, totalt isolerade från omvärlde, sett på film, spelat spel. myst och haft en allmänt supertrevlig helg tillsammans. Helt utan att imitera grodor till dragspelsmusik. Inte dåligt, inte dåligt alls.

Du kanske noterat att klockan är runt 20 i 3 på natten då jag skriver detta blogginlägget. Tre timmar av måndag har snart gått, och jag måste få lite sömn innan jag ska till "jobbet" och spela musik i ca 6 timmar. Anledningen till att jag inte ligger och sover är att jag räddat världen, i Half-life 2 såklart. 

Äntligen, som sista människa på jorden, har jag alltså klarat ut Half-life 2. Två expansioner har jag förvisso på datorn som bara skriker att jag måste spela de nu, men jag ska ignorera de i ungefär en vecka skulle jag tro. Ska nämligen lämna mitt rum och allt vad underbar högteknologi heter och istället sova hos mamma i några dagar. Nila kommer dit, och vi ska utforska staden och kanske hälsa på grisarna i Mariebergsskogen. Ska bli trevligt. 

Kommer inte att ha tillgång till dator, men om sisådär 3-4 dagar måste jag ändå hem och jobba med skrift igen, så då plöjer jag ner ett blogginlägg. Kommentera, länka till era egna bloggar, berätta hur ni har det, skriv en låt, klättra uppför en repstege till månen, whatever, vi ses om 3 dagar. Typ. 

Hejdå!

Jag är hemma nu. Har varit hemma i två dagar, men jag har varit alldeles för mycket av ett vrak för att ens orka skriva ett litet "hej igen-inlägg". Dreamhack var produktivt för Gamesquare. Vi fick de bästa intervjuerna med de intressantaste personerna av alla spelföretag i Sverige, och vi fick även många nya läsare/lyssnare/tittare.

Roligt såklart. Nackdelarna är att vi åt ett enda mål mat om dagen och sov en timme per natt på ett betonggolv med inget annat än kudde som underlag. Efter en timme hade man så ont i alla delar av kroppen att man lika gärna kunde gå upp.

Så fort jag kom hem var det dags att sätta igång med musikarbetet på stan. Aloe vera och mjukgörande babymassage på fingrarna = sunda, friska fingertoppar. 5-6 timmar stålsträngad gitarr per dag = not so much.

Kul är det i alla fall. Världens bästa sommarjobb, någonsin, på riktigt. Det är en ära att få spela med så pass bra musiker som de i gruppen, och att till och med få lära de vissa grejer.  

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Jag skulle kunna nämna att vi i Gamesquare tog oss till final i spelet Rock Band (blandning mellan singstar och guitar hero) där jag fick sjunga Dani California för 6000 pers på stora scenen. Klippet finns på youtube, kommentera om du vill att jag ska länka. Vi vann varsitt valfritt spel, utom Rock Band, svindåligt, men whatever, gratis spel får tummen upp ändå. 

Jag skulle även kunna nämna att jag funnit viss kärlek till både Coldplay och Michael Jackson (ja, du läste rätt) under de senaste veckorna. Men jag är knappast värd att skriva särskilt mycket om de då jag bara lyssnat på ca 6-7 låtar med vardera artist. De snurrar i min iPod hur som helst. På bussen, promenader, cykelturer och bilfärder, även om Red Hot Chili Peppers fortfarande håller sig kvar på sin ack så självklara listetta. 

Ni får ursäkta slarvigt formulerad text. Jag är trött, lite sur och känner mig lite som en fisk på land just nu. Inget händer egentligen. Jag sitter i mitt rum, skriver en superkass text som du läser just nu, spelar antagligen lite Half-Life 2 snart, för nu jävlar ska de förbannade combine-soldathelvetena få storsmisk. 

I övrigt vill jag bara nämna att jag cruisade på stan idag med min nyinförskaffade t-shirt size XL som det står PC Gamer på. Nice.

Hej allihopa! Jag har inte bloggat på en hel vecka, och anledningen till detta är att jag stack till Grekland, true story. Jag och flickvännen bestämde oss för att dra och käka Saganaki, Souvlaki, kalamari, big burger och kebap (japp, det heter faktiskt kebap i Grekland) bara någon dag innan flyget hastigt och lustigt drog oss med till varma, härliga äventyr.

För visst fan har det varit en av mina bättre semestrar någonsin, om inte den bästa. En av de få där jag faktiskt längtat tillbaka, speciellt på senare år. Visst, det var något oartigt av mig att bara kila utan att säga adjö, men jag hann ju knappt packa ner rena fillingar och dreadlock-schampoo innan jag bränt mig över hela ryggen.

Vissa dagar har varit så otroligt varma att det blivit värmevågor i luften. Resterande har även de varit brutalt, obarmhärtigt varma. Lite som att leva i en enorm stekpanna, fast med supernakna, jättehemska stringtanter istället för saftiga burgare.

Saker jag har saknat:

* Dator

* Gitarr

* Musikanläggningen

* Bandet

* Svenska

* Lättsaltade naturchips

Saker som jag inte har saknat:

* Mygg

* Pollen

* Dödssängen

* Stress

* Punchpraliner

* Att åka buss varje morgon

* Thomas Ravelli

I övrigt har jag köpt en superball bongotrumma som har väckt klagomål hos övriga hotelgäster.

Imorgon far jag vidare på min färd dock, denna gången ensam. Mot Jönköping bär det. Jönköping och Dreamhack's VIP-avdelning där jag ska sitta och pimpla Cola-Cola och prata i radio i 4 dagar. Någon blogg kanske det blir, kanske inte. 

En sida som dock kommer att uppdateras med mina texter och mycket mer under tiden är förstås http://www.gamesquare.se. 

Spana in där vetja. Dagligen, från och med imorgon.

Ha det superbra och sätt inte glassen i halsen.

Eller stjärten.

/Wood som återkommer på tisdag om inte tidigare