Idag fyller mina dreads 2 månader. Det har jag firat med att klara ut Crysis natten till idag. En intensiv och psykiskt krävande upplevelse på många sätt, men även en väldigt belönande upplevelse när man väl kan känna välbehaget av att ha klarat ett sånt underbart spel.

Det är lite som att ha sett Sagan om Ringen 1 dock, då Crysis ju ska bli en trilogi. Nu måste jag vänta minst ett år på uppföljaren, och sedan minst två år på den tredje och avslutande delen. 

Detsamma gäller spelet Gears of War som jag fullkomligt älskade och klarade ut relativt fort. Jag lär känna huvudkaraktären Marcus Fenix, jag lär känna hans bäste polare och brother in law Dominic Santiago, och jag lär mig att tajma omladdningarna med millisekunders precision. Gears of War 2 får jag spela redan i November, men med tanke på att jag klarade ut ettan redan för ett år sedan har det varit en lång och hård väntan.

För det är såhär företagen gör spel nuförtiden. Uppföljare på uppföljare på uppföljare. Varför förändra på ett säljande koncept liksom? Det händer med Zelda, det händer med Mario, det händer med Smash Bros, det händer med Mario Kart, det händer med Halo, det händer med Metal Gear Solid, listan kan göras lång... 

Jag är fast i uppföljarnas klor, precis som världens övriga spelare, men jag gillar det. Ända kan jag inte låta bli att tänka att visst hade det vart skönt med en revolutionerande nykomling då och då? Wii har ju trots allt alla förutsättningar för att komma på något helt skruvat men ändå roligt? Wario Ware Smooth Moves håller liksom inte. Crysis gick rätt väg. Det tillförde nya koncept till en uttjatad genre samtidigt som det lätt hamnar på min topplista över bästa spelupplevelser någonsin.

Mer sånt tack.

Attityden mot vår jord måste förändras.

Det är något som jag varje dag blir mer och mer övertygad om. När merparten av alla jag känner, utan att tänka sig för, slänger en burk eller ett godispapper i naturen, då är det något fel. 

INGEN kommer att plocka upp skräpet efter er.

Djur och natur LIDER av denna nonchalans.

Fåglar sätter i halsen och DÖR på grund av att du inte orkade slänga ditt godispapper i papperskorgen. 

Om du nu ska sätta i dig snuskiga onyttigheter så kan du i alla fall slänga papperet efter dig. Lägg det i fickan eller något tills du hittar en sopkorg liksom?

När jag nämnde till en bekant att det faktiskt finns en lag på att man inte får slänga skräp i naturen så svarade han: "alla bryter mot lagen".

Va? Nej? Alla bryter inte mot lagen? När jag frågade vad han menade så hade han inget svar, men han lät skräpet ligga.

Jag ska vara ärlig och uppmana alla att slänga sitt eget, och kanske till och med plocka upp andras skräp när ni ser en papperskorg i närheten. Det är ingen skam i att plocka upp skiten efter andras idioti. Naturen vet att du gjorde rätt, du vet att du gjorde rätt, moder jord vet att du gjorde rätt, och det kan du senare må bra av. 

Var förändring i den värld du vill se, för jorden tillhör inte människan - människan tillhör jorden. 

Jag och några polare i skolan gjorde den här filmen i ett skolarete.

Mycket nöje!  

Det börjar bli ordentligt med besökare i min blogg nu för tiden. Den här månaden krossade jag det tidigare rekordet med sisådär 50 unika besökare. Ändå är det två dagar kvar, men på slutet brukar det vara ont om unika besökare, så det lär inte förändras.

Hur som helst. Jag vill bara passa på att uttrycka min glädje lite för att just du läser min blogg. Det är oerhört motiverande att lyckas nå ut till så många som 850 läsare i månaden. 

850 pers som vet exakt när jag har städat på mitt rum exempelvis. Igår gjorde jag det, nämligen. Nu vet du!

Idag är för övrigt en både bra och jobbig dag. Jag har fått ett sjukt krångligt ämne att skriva om till nästa FRIDA-krönika. Deadline är idag. Damn.

I övrigt ska även det allra sista svenskaämnet lämnas in idag. Jobbade på det igår, men det vill sig inte riktigt. Däremot känns det helt sjukt enkelt att krysta ur sig ett blogginlägg eller två om dagen. Konstigt... Men jag trivs med det.

Det som är bra med den här dagen är att det är fredag. Solen lyser, Tove kommer på besök ikväll, gubben James Bond är på TV ikväll och jag har en veckas lov om inte mer från och med nu.  

Glöm inte att spana in mitt radioprogram medans det fortfarande finns kvar förresten! Se föregående inlägg för info om hur lätt det är att hitta det.

Hade bra! Och glöm inte att kolla in framtida inlägg! Typ imorn eller nåt... 

Det här, mina vänner, får ni verkligen inte missa. Jag har inte berättat för många av er att jag bedriver viss radioverksamhet på Gamesquare.se. 

Nu när hemsidan byggs om så är det rent sjukligt busenkelt att komma åt mitt senaste program, så jag tar tillfället i akt och ger dig möjligheten att snabbt och enkelt komma åt det. 

http://www.gamesquare.se/ 

Klicka helt enkelt på "Ladda ner" under den lilla texten "SquareRadio - Oskar Nyström. Det kommer att komma upp en liten hemsida där programmet automatiskt spelas. 

Programmet i fråga handlar till viss del om piratkopiering, så bli inte orolig om det står piratkopiering någonstans... Allt är så lagligt som det bara kan bli.

Mycket nöje! Kommentera gärna här i bloggen och säg vad du tycker! Det finns ju så oerhört mycket att kommentera.

Tack för att du lyssnade! 

Hade min sista lektion på Hammarö Utbildnings-center idag. Avslutade hela historien med datakunskap, av alla ämnen. Kunde jag inte ha fått avsluta med gymnastik med medföljande avslutningstal eller liknande? Eller varför inte en lektion helt tillägnad mig där vi kollektivt sörjer förlusten av hela 70 dreadlocks i klassen. Istället fick jag avsluta med ett helt vanligt "hejdå, vi ses". Jag tror inte ens att klassen insåg att jag skulle försvinna. Inte alla i alla fall.

Excel skulle vi studera idag, på min sista lektion någonsin. Skriva meningslösa listor om meningslös, påhittade människor som världen aldrig kommer att se röken av. Påhittade människor som enligt en påhittad lista köpt påhittade bilar under 2004. Det är vad jag sysslade med på min sista lektion i hela mitt långa liv på Hammarö Utbildnings-center.

Är det inte förargerligt? Var är äran, tårtan, glassen, champagnen, cigarillerna, lyxbilarna och helikopterfärden till en avlägsen Jacuzzi där vänner, bekanta och god mat väntar? 

Inte via buss 621 i alla fall. Den gick raka vägen till Karlstad via hälltorp. 

Sitter i skolan. Övriga klassen pluggar utveckling, livsvillkor och socialisation blandat med idrottsteori.

Själv är jag helt uppriktig med mitt svar när läraren frågar vad jag gör: "surfar på olika bloggar om spel", för det är precis det jag gör. Batterierna rinner ut, men innan jag tvärt upphör med det här sjukligt, vanvettigt onödiga inlägget vill jag bara säga tack till de som klagat på bloggtorka. Det motiverar mig, så fortsätt. Jag kommer att skriva mer och mer här nu, när jag insett hur pass enkla inläggen kan vara.

Typ som det här.

Eller något helt annat.

Dagens hemlighet : Tanten på Sibylla kallade mig och Josef för söta pojkar.

Den virtuella världen som vi känner som World Wide Web - eller helt enkelt Internet - har fått ett helt eget fungerande språk med tillräckligt med material och uttryck för att man ska kunna förklara precis hur man mår för den man kommunicerar med.

LOL betyder att man skrattar, :P betyder att man insåg skämtet eller att något var halvroligt, (L) är samma sak som ett hjärta, och om man känner sig extra glassig dagen till ära kan man dra till med en (H).

Specialspalt till farmor som faktiskt läser min blogg på daglig basis: Jag förväntar mig inte att du ska förstå ett enda dugg av det här blogginlägget, så oroa dig inte. I övrigt saknar jag den där grötliknande sörjan som är så oerhört god och serveras på jul med apelsin och jordgubb. Kan du inte fuska och göra lite sånt åt mig så kommer jag över och käkar för fulla muggar? Hade bra!    

Åter till ämnet. Det mest intressanta meddelandet som skickas på daglig basis är i mina ögon den überklassiska BRB - Be Right Back. Strax tillbaka alltså. 

Varje gång någon säger så, i ett spel online, på msn, på ett snabbforum eller whatever så börjar jag alltid fundera på vad denne kan tänkas göra just nu när den sprang iväg från datorn. 

Låt oss anta att jag pratar med min gamle goda vän Frank-Per. Frank-Per skickar meddelandet BRB till mig och är genast utom räckhåll för all textmässig kommunikation.

Kanske springer Frank-Per iväg med trippande steg för att akutbajsa? Kanske gör han sig en macka med vedervärdigt jordnötssmör? Kanske övar han på att stå på huvudet på sin Chiuaua, eller han kanske bara var tvungen att springa 17 varv runt kvarteret för att sträcka på benen? 

Ni fattar galoppen. Det är ett intressant fenomen värt att tänka på, så fundera på vad dina kontakter verkligen gör när de säger BRB nästa gång.