Spana in bilden här ovan. En mycket fredlig och potentiellt trevlig ung man som verkar fullkomligt ren bakom öronen. I de flestas ögon i alla fall.

Strövade i centrumet av en liten byhåla kallad Skoghall häromveckan. Detta med två kompisar då min skola ligger alldeles bakom knuten. Vi var alla tre mycket godissugna denna enträgna och förbaskat långa tisdag så vi bestämde oss spontant för att traska ned till ICA.

När vi gick där, på en mycket fridsam och rak linje, dirigerandes endast av den enkla vårbrisen som gjorde avtryck bland löven i björkarna mötte vi en liten, liten tant strövandes med sin smått skramliga cykel längre fram på vägen. 

Tramp tramp - Skrammel skrammel.  

När tanten är ungefär en meter ifrån oss tänker jag att det ser slitsamt ut, och trevlig som jag är tänker jag le mitt allra innerligaste leende mot henne, så att hon känner sig lite uppskattad där hon går mot sitt öde med sin skramliga cykel.

Min blick möter hennes, och jag ler.

Tanten håller på att smälla av.

"HERREGUD!", utbrister hon och håller på fara i diket med sin cykel.

"VET HUT UNGDOMAR!"

Så... Ta en ny titt på bilden. Ung, trevlig och ren bakom öronen eller djävulens sändebud? Hur som helst så kan äldre människor behöva umgås mer med folk...