Jag ser världen som något skrämmande. Här hemma är det tryggt, och min värld begränsar sig endast till den pluttiga lilla ytan kallad Skåre, någonstans utanför Karlstad. 

Jag är 5 år, och går och lägger mig klockan 7 eller 8 på kvällen. På morgonen går jag upp klockan 6, pigg och glad. Jag har aldrig ens lekt med en vän utan att mamma och pappa vetat om det, och aldrig har jag varit kär eller brytt mig särskilt mycket om någon utanför familjen. Alla människor är lyckliga och ler mot mig, och jag är lycklig och ler mot de. Om 10 år har jag mitt första riktigt seriösa föhållande, och varken hon eller jag har någonsin träffat varandra än. Lägg till 1 år på de 10 så har vi separerat.

En gång cyklade jag 500 meter hemifrån när en äldre pojke inte insåg mina begränsningar som futtig femåring. Två flickor frågade om jag verkligen fick cykla såhär långt hemifrån själv. Det fick jag inte. Jag fick en veckas utegångsförbud, men det gjorde mig ingenting, ty mitt liv gick ändå ut på att spela TV-spel. Sega Mega Drive om jag inte minns fel. Lejongkungen, Djungelboken och Alex Kidd var favoritspelen.

Idag är jag äldre. Min värld begränsar sig till Värmlands län, där jag tack vare ett busskort får åka till vilken liten håla jag nu önskar befinna mig i. En bil äger jag inte, och det skulle ändå inte vara värt att spontanköra till Kiruna för att handla renkorv av någon tusenårig same. Jag ser världen ur andra ögon nu. Jag ser deprimerade människor, och jag ser nöjda människor, men jag ser sällan lyckliga människor.  

Folk var såklart inte lyckligare när jag var 5 år. Men vem fan berättar för en 5-åring att den har kroniskt ryggont och saknar mål i livet eftersom att den ändå är för gammal och aldrig tog chansen när den var ung?

"Don't worry, be happy" är en drog. En drog för idioter.     

Men ändå... Jag är lycklig nu. Jag tror på en bra värld, med människor som respekterar varandra.

Ibland.

Jag plockade upp en påse som låg på gatan igår och lade den i en soptunna. Den som kastade påsen på marken behövde bara gå 30 meter så hade ett djur sluppit sätta hans påsjävel i halsen.

Vilket äckel.