Jag ser världen som något skrämmande. Här hemma är det tryggt, och min värld begränsar sig endast till den pluttiga lilla ytan kallad Skåre, någonstans utanför Karlstad. 

Jag är 5 år, och går och lägger mig klockan 7 eller 8 på kvällen. På morgonen går jag upp klockan 6, pigg och glad. Jag har aldrig ens lekt med en vän utan att mamma och pappa vetat om det, och aldrig har jag varit kär eller brytt mig särskilt mycket om någon utanför familjen. Alla människor är lyckliga och ler mot mig, och jag är lycklig och ler mot de. Om 10 år har jag mitt första riktigt seriösa föhållande, och varken hon eller jag har någonsin träffat varandra än. Lägg till 1 år på de 10 så har vi separerat.

En gång cyklade jag 500 meter hemifrån när en äldre pojke inte insåg mina begränsningar som futtig femåring. Två flickor frågade om jag verkligen fick cykla såhär långt hemifrån själv. Det fick jag inte. Jag fick en veckas utegångsförbud, men det gjorde mig ingenting, ty mitt liv gick ändå ut på att spela TV-spel. Sega Mega Drive om jag inte minns fel. Lejongkungen, Djungelboken och Alex Kidd var favoritspelen.

Idag är jag äldre. Min värld begränsar sig till Värmlands län, där jag tack vare ett busskort får åka till vilken liten håla jag nu önskar befinna mig i. En bil äger jag inte, och det skulle ändå inte vara värt att spontanköra till Kiruna för att handla renkorv av någon tusenårig same. Jag ser världen ur andra ögon nu. Jag ser deprimerade människor, och jag ser nöjda människor, men jag ser sällan lyckliga människor.  

Folk var såklart inte lyckligare när jag var 5 år. Men vem fan berättar för en 5-åring att den har kroniskt ryggont och saknar mål i livet eftersom att den ändå är för gammal och aldrig tog chansen när den var ung?

"Don't worry, be happy" är en drog. En drog för idioter.     

Men ändå... Jag är lycklig nu. Jag tror på en bra värld, med människor som respekterar varandra.

Ibland.

Jag plockade upp en påse som låg på gatan igår och lade den i en soptunna. Den som kastade påsen på marken behövde bara gå 30 meter så hade ett djur sluppit sätta hans påsjävel i halsen.

Vilket äckel.  

 

Tovis

10 februari 2008 19:45

Jag är lycklig med dig. Och du är bra. Puss.

http://metrobloggen.se/vintervila

 

Vicki.

10 februari 2008 22:28

Först och främst var det en mycket välskriven text. Den får en att fundera.
Jag tror överlag att man blir olyckligare ju äldre man blir men det beror nog inte på just åldern utan på att man får mer kunskap. Och med mer kunskap kommer också vetskapen om hur lite man egentligen vet och hur lite man kan påverka. Det är få som kan vända det till något positivt och säga att man ska påverka så mycket man kan. Även om det kanske är den bästa synen så är det inte lätt alla gånger.
När man är fem år består, precis som du skriver, ens liv av ens familj och man är nöjd med det man har. När man är ett halvt år består ens liv av att ligga nerbäddad i en vagn och allt man behöver göra är att skrika lite så får man det man vill ha. Med åldern kommer kraven, förhoppningarna och just funderingarna.

Och du, du behöver inte åka enda till Kiruna för att köpa renkorv. Du behöver bara åka till en tegelvilla ganska nära en lekpark. En pappa i det huset har kontakter ;)

 

Vicki.

10 februari 2008 22:28

Min kommentar blev inte så killersize som jag tänkt mig. Men det är ju kvalitet och inte kvatitet som räknas, right? ;)

 

Wood

10 februari 2008 22:31

Nehe? Bjussar far din på renkorv!? (L) :D

 

Vicki.

10 februari 2008 22:32

Han ringer sin samepolare Nisse Nutti som kan skicka en hel låda till dig om du vill. ;)

 

Wood

10 februari 2008 23:01

Till det ynka priset av hur mycket?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...