Jag har en 11-årig kusin på pappas sida som är adopterad från indien. Först förlorade hon sina biologiska föräldrar, sen förlorade hon sin pappa i cancer när hon var 4 år.

Häromdagen frågade hon någon i släkten om min mamma fortfarande är hennes faster. Hon fick svaret nej.

Vad i helvetes brinnande förbannade eldar är det jag hör? Ska barnet, min grymmaste kusin i hela vida världen, inte få ha kvar sin faster efter att ha förlorat både sina biologiska föräldrar och sin pappa?

Oroa dig inte vännen, jag kommer och hämtar dig på lovet så ska vi ha roligt i Karlstad i några dagar. Vi kan bo hos mamma och gå på upptäcktsfärd i området vid hennes nya lägenhet. Det finns massvis att göra.

Ses snart.

Till den som sa det till henne: Jag förstår att du är besviken, och att det verkar som att allt är mammas fel, men det är det inte. Du har fel. Jag har bott med mina föräldrar i 16 år, och jag kan historien bättre än du, så låt mig sköta snacket istället.

Tack.