I min förra blogg skrev jag om den lite egna filmen Juno. Någon vis medlem kommenterade såhär:

Nah, tycker nog att det är århundradets mest överskattade film. Inte det att den är dålig men den känns som en kopia av sådant man sett förr. Man kan tänka sig hur producenten/manusförfattaren resonerade: "Vi ska ha en kvinnlig huvudperson, men inte som i en typisk tjejfilm. Aha, då måste hon ha kläder som talar om att hon är självständig och går sin egen väg. Sedan bör hon naturligtvis lyssna på musik som inte är mainstream, ta hit Andres Lokko och kolla upp vilka band ingen annan upptäckt än och vilka man glömt bort. Sedan så borde hon ha en bra filmsmak också men det får inte vara det vanliga, typ Bergman. Jag vet, hon är expert på skräckfilm!"

Från början verkade det korkat. Hur kan det vara mainstream att inte vara mainstream liksom? Det har dock gnagt mig lite under dagen, och jag har insett att det är ju faktiskt så det är.

För 50 år sen var det hur ocoolt som helst att inte ha kostym och hatt som man, och alla såg i stort sett likadana ut. Att färga håret svart och sminka sig svart var ett säkert kort för den som ville bryta sig ut och bli ensamvarg.

Idag är det tvärtom. I mycket, mycket runda slängar har 35 % av ungdomarna i en högstadieskola färgat håret svart, och det har på så vis bildats en grupp.

Det börjar/har bli/blivit samma sak med musiken. Det har alltid funnits vissa genrer som definierat varje årtionde, 90-talet hade till exempel skatepunk.

Nu, nästan 2010, gäller det att sticka ut. I mängder. Bit-pop har blivit populärt, särskilt om sångaren sjunger lite, lite falskt. Ja, till och med emo har vuxit sig enormt.

Jag får be om ursäkt. Jag har tappat tråden totalt. Ehm... Slutpoängen är... Det är mainstream att inte vara mainstream vilket gör det omöjligt att vara mainstream, såvidare man inte är mainstream från början alltså.

Alternativt kan man gå runt naken med ett paraply i stjärten. Det är inte mainstream riktigt än. Bara lite halvpopulärt sådär i Karlstad.

 

Lönnstam

13 februari 2008 18:42

Mainstream att inte vara mainstream? Damn, de gör ju att jag är mainstream! Eller? Mainstream låter så... Så... Dåligt. Jag vill inte vara mainstream. Måste jag va mainstream? :O

http://everydaythoughts.bloggagratis.se

 

Mullvadsungen

1 mars 2008 00:49

Man är mainstream när man satsar på att inte vara mainstream, har inte högstadiet lärt dej nåt? Skit i att du är mainstream och var dej själv, så får man se hur mainstram du EGENLTIGEN är...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...