Direktlänk till inlägg 4 mars 2008
Mina texter för tidningen FRIDA börjar kännas mer och mer personliga. Idag skrev jag (på begäran av chefredaktören) en text om mina forna sommarjobb. En hemsk känsla spred sig i magtrakten. Vem fan vill läsa om mina jävla sommarjobb liksom? Vem vill läsa mina texter över huvud taget? Varför läser du det här ens?
Jag förstår inte. Är mitt liv, eller kanske framförallt mitt berättande kring mitt liv, så intressant att det är läsvärt? I många fall nej, i vissa fall ja. Det kan till exempel vara skitkul för er att få reda på saker som att jag i mycket unga dumdristiga dagar skulle ge mig på ett cykelhopp i slutet av en brant kulle vilket resulterade i pungsmäll och blodpissning i 4 dagar.
Det är just det som är svårt med att bli tilldelad ämnen att skriva om, vilket jag blir genom mitt jobb på FRIDA. Varannan vecka. Jag gillar att sätta mig ned och bara klottra ner tanke på tanke tills det bildar en text, precis som jag gör nu, precis som jag alltid arbetat. När jag däremot får ett mejl med texten "till nästa nummer kan du skriva om sport" så är det inte lika lätt att brainstorma. Detta pga några aspekter.
* Texten måste vara kvalitativ, annars får jag sparken. Sådan press är svår att arbeta kreativt med.
* Jag tappar lätt motivation när jag inte är totalt fri i mitt arbete. Jag älskar att spåra ur och helt plötsligt komma in på något långsökt och på så sätt framstå som smart och långsökt.
Detta till trots, jag älskar mitt jobb, och jag är supernöjd över att faktiskt få betalt för att få mina texter så pass publicerade. Jag befinner mig ju trots allt i stort sett i varje tidningsställ i hela Svea rike, och det måste ju räknas som en liten bonus.
Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag. Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...
Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...
John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee. Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...
Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna. Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|