Jag har spelat World of Warcraft idag. Ni vet, det där dataliret som var och varannan mamma oroar sig sömnlös över för att deras stackars barn kan bli djupt beroende, psykiskt störd och i slutändan massmördare.

4 timmar spelade jag, och jag hann teorisera (det står teorisera, inte terrorisera) en hel del under denna speltid. Man kan köpa (eller tämja) små djur i spelet. I mitt fall en uggla och en tiger (se bild). Tigern hjälper mig att döda, men ugglan gör inte ett skvatt. Den bara flyger runt bredvid mig och ser allmänt söt och klok ut. Varför skaffar man då en uggla, och blir bandet mellan detta djur efter flera månaders spelande lika starkt som om djuret faktiskt hade existerat i verkliga livet? Intressanta spekulationer helt klart. 

I min guild, eller mitt lag om det är en enklare definition, finns en del äldre män som har ett par stycken karaktärer på level 70. Att få en karaktär ända till level 70 tar ungefär 20 dygns speltid. Dessa 40-åriga gubbar har alltså spelat 20 x 24 timmar vilket blir 480 blygsamma timmar. Låt oss säga att någon av dessa farbröder har hela 6 karaktärer på level 70 vilket inte är en alltför ovidkommande syn i de extremare delarna av spelet. 480 x 6 = 2880. 

2880 timmar! Sjuka siffror som skvallrar om arbetslöshet och uppenbar brist på socialt liv. Jag kan tänka mig att dessa farbröder får ett särskilt band till sina karaktärer och karaktärernas djur, som i så ofantligt många timmar varit deras enda sällskap.

Det är inte helt konstigt att World of Warcraft fått viss varningsstämpel. Ett par stycken av mina polare prioriterar spelet framför träning, och ett fåtal av deras polare ljuger för sina flickvänner om att de måste somna tidigt ikväll när de egentligen bara har bokat tid för raid (monsterhackande i grupp med andra personer online).

Nej farmor, jag spelar inte särskilt mycket. Faktum är att jag inte spelat på en månad, men just ikväll hade tid över för att sätta mig i lugn och ro och uppleva något ur en annan värld.

Min bästa karaktär Tösen tillsammans med sina kompanjoner i världens dystraste skog.   

 

T

20 mars 2008 08:55

Nörd

 

Ryssen

20 mars 2008 15:59

Dataspel är farligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...