Du, just DU, befinner dig utanför tid och rum när du läser den här bloggen. Inget kan störa kontakten mellan dig och dem bokstäver som likt hav och bergskejdor ligger inristade i den svarta bakgrunden.

Eller, när jag tänker närmare på det. Ta en titt runt dig. Föreställ dig hur många timmar per dag du sitter framför den där skärmen. Det är en skärm, varken mer eller mindre. Eller är det verkligen så? Det finns ju ett helt socialt nätverk där inne, i den magiska skärmen. MSN, Skype, diverse community's... 

Men stäng av skärmen för ett ögonblick och se hur ensam du är där framför skärmen. Tanken fascinerar mig. Hur datorn kan ha ett sånt enormt inflytande på dig och mig att vi sitter här helt trollbundna i en stol i flera timmar och tittar rakt fram.

Skärmen med massa svarta små symboler på, som du kan tyda. Du kan höra min röst inom dig. Hur låter jag för dig? Bryter jag på ryska eller pratar jag rent av värmländska? Har jag en mörk, vis röst som fyller dig med trygghet? Söker du dig till bloggen, kanske avskyr du den?

Det är som terapi för mig det här, att få sätta alla tankar framför mig, släppa de och bara lugna ner huvudet lite.

För övrigt somnade jag klockan 4 igår natt... Fan för sömnproblem.