Nu ska jag klaga. Utav bara helvete.

Vad händer egentligen med svensk radio? Först trodde jag att jag hade annorlund musiksmak än övriga svenskar men vart jag än vänder mig klagas det. För på riktigt, finns det någon som på fullt allvar dyrkar Lena Philipsson, Orup och det övriga patrasket som spelas dag in och dag ut? Enligt mina hyffsat stabila undersökningar så skyr 10 svenskar av 10 dagens radioutbud som pesten. Nåväl, min 11-åriga kusin gillar Cara-Mia med Måns, men det är i mina öron intetsägande då hon inte kunde nämna en enda låt mer av honom.

En gång hörde jag Dani California av Red Hot Chili Peppers på radion när jag satt bredvid min far i bilen. Jag kunde inte tro min öron, fanns det vett i radiosnubbarna ändå? Det skulle visa sig att de hade klippt bort solot och istället tynade låten ut när det närmade sig låtens riktiga klimax. Jag hörde även Snow ((Hey oh)) av samma band en gång men de spelar aldrig mer än 2 verser, alltså ungefär halva låten. Sedan bryter helvetet loss totalt och förstör hela min dag... "Mitt namn är Lena Philipssoooon!!!" sjunger hon. Kvinnan som jag aldrig kommer att förstå mig på. Hon blir känd på en låt som hon inte skrivit själv (Ont, det gör ont) och kröner sedan sig själv till legend genom att vara århundradets mest diviga programledare för nästa års melodifestival.

Så varför Sverige, varför lyssnar ni på den här smörjan? Varför protesterar ni inte? Själv sitter jag med mp3 på högsta volym i bilen och aktar mig noga för att minsta lilla ton från radion ska nå mina öron.

Något av det bästa som hänt svensk radio är The Fray med How to Save A Life. Låten är fullkomligt superskön men det är ändå något som gör mig irriterad. Många av The Fray's låtar låter exakt likadant. Varför inte spela andra låtar från samma band istället för att efter en dag ha spelat samma låt ungefär 50 gånger? Jag tänker på kontorsgubbar (och kontorskärringar) som inte har nåt val. Chefen kanske tänker att det skulle nog vara trevligt för arbetarna med lite musik och så lämnar han Rix FM på hela dagen. I teorin innebär detta att arbetarna får lyssna på How To Save A Life 50 gånger om dagen, 350 gånger i veckan. Det finns ingen låt i hela världen som har en chans att klara ett sådant överanvändande...

Jag blir nästan lite paff, lite skräckslagen... Kan det... Ne... Men hur... Hmm... Jag menar, om man kan välja att spela Gorillaz, Red Hot Chili Peppers, Foo Fighters och John Butler Trio... Varför i hela Mats mamma väljer man Lena Philipsson, Orup, Zelmerlöfffffvvww och Jill Jonhson?

Hjälp en stackars gosse att förstå?