För mer än ett år sedan upplevde jag den mest skrämmande formen av mediaterror som någon normalt ställd människa kan föreställa sig. Min far hade inhandlat en HD-TV som i kombination med min Xbox 360 innebär brutalt högupplöst och snygg bild.

Bra när man spelar snälla, fredliga spel. Dåligt när man spelar spelet Condemned. Två gånger har jag haft det i min ägo, två gånger har jag sålt det. För Condemned är inte ett vanligt spel, inte ens nära. Nej, att spela Condemned är att utsätta sig för långvarig psykisk instabilitet.

Tänk dig att du luktar på en kastrull med kokhett vatten, detta är att spela vilket TV-spel som helst. Föreställ dig nu att du lyfter den rykande heta kastrullen och häller all dess brännheta innehåll rakt i ansiktet. Nu snackar vi Condemned.

Låt mig börja med att visa dig en bild.

Det här är alltså ett såkallad "in-gameplay-pic". Du ser hela scenen ur förstapersonsperspektiv, alltså ur huvudkaraktärens ögon. Plankan med rostiga skruvar i har du just slitit loss från väggen för att försvara dig mot den troligtvis psykiskt sjuka mannen framför dig som även han vill ha något att slåss med (snubben drar loss något slags rör på väggen, därav gnistorna). När gnistorna lägger sig kommer det att bli kolmörkt, och du är totalt utlämnad åt den här mannen som inget hellre vill än att få möblera om dig i plytet med sitt nya fina rör. 

Inte läskigt nog? Lägg till grymma ljudeffekter i form av att du högst troligt kommer att sparka till plåthinken framför dig och faktumet att fienden faktiskt inte är så korkad som man skulle kunna önska. Han känner troligtvis till stället bättre än du och vet vart man kan gömma sig för en överraskningsattack, eller så kanske han helt sonika utnyttjar mörkret för att cirkulera kring dig tills dess att han står alldeles bakom dig och kan drämma till utan problem.

Det här är bara en av fienderna i ett spel så fullt av mord och galenskaper att man börjar fundera på hur skaparen av spelets uppväxt kan ha sett ut. Jag överdriver inte när jag säger att jag många gånger flaxat vilt i TV-soffan i ren och skär skräck. För Condemned är kungen av skräck, alla gånger. Och inte sänks min puls av att Condemned 2 närmar sig med stormsteg. Utvecklarna själva påstår att tvåan ska bli både blodigare, brutalare och otäckare än sin föregångare. 

Mer äckelpäckel åt Woodpig alltså. Jag återkommer om Condemned 2 när jag provspelat det för första gången.    

Den spontana rubriken är inte rolig, jag vill bara inte falla in i gropen med miljontals andra bloggar som går under rubriken "Gott nytt år". Nåväl, det är sannerligen nytt år. 2008 om jag inte blivit lurad.

2007 var året då nästa generations konsollteknik lanserades, global uppvärming uppmärksammades och snön fattades totalt i större delen av Sverige, högerregering tog över i Sverige med följd av att Göran Persson pensionerades, en sträng på min bas gick av, HD-TV blev stort på riktigt, Apple's nya operativsystem Tiger fullkomligt krossade Windows Vista på alla punkter, Nintendo krossade Sony försäljningsmässigt och kan nu klassa sig som det femte största företaget i Japans historia, jag erhöll en burk russin i julklapp och jag har lyckats få 2 jobb inom genren skrift.

2008 blir troligen året då miljöfrågor tas upp på allvar, inte en sekund för sent. Jag skulle också tippa på att våran megatråkiga regering kommer att förbjuda ännu mer skoj. Just nu pratas det ju t.ex på att förbjuda raketer för att det inte är tryggt att vistas ute under nyårsnatten. Allvarligt, måste Bosse, 52 och Rakel, 67 ta sin förbannade promenad JUST DÅ? Det känns så oerhört dumt. Det pratas så mycket om att respektera andra människor, men visar man verkligen respekt genom att FÖRBJUDA saker som andra människor utövar en gång per år?

Ursäkta mitt utbrott på den svenska regeringen, men det är sannerligen inte roligt att handskas med oresonliga gubbar och tanter som högst troligt delade skolgång med Gustav Wasa.

För min egen del så tror jag att 2008 kommer att bli ett höjdarår. Jag ska ju trots allt, om en inte alltför avlägsen framtid, pensionera min kärleksfullt namngivne trotjänare "tröskverket" och införskaffa en ny dator. Och så ska jag spela spel förstås, i hundratal. För att inte tala om all musik jag ska spela, och alla texter jag ska skriva, och alla timmar jag ska spendera med flickvännen.

Den som lever får se. Om man inte är blind förstås, då ser man ingenting.