Någon där ute i världen läser det här just nu... Just du är ju det levande beviset på detta, eller hur? Någon läser vad jag har skrivit, och bara du i hela världen vet vem denna någon är. Kanske är du den enda som läser detta just nu, kanske sitter du och funderar på om det finns fler som sitter framför sina skärmar, i sina kontorsstolar, i sin ensamhet i sina rum och läser vad jag har skrivit i min blogg.

Slående va? Hur en text kan kännas levande och tryckande, fast det bara är grön text på svart bakgrund. Känns det som att jag pratar inne i ditt huvud? Känns det som om jag är så nära dig att jag skulle kunna smyga fram bakom dig och röra dig ömt vid nacken?

Nu vände du dig om för att försäkra dig om att ingen är bakom dig, och om du inte gjorde det så gör du det precis nu. Låt oss gå vidare.

Känns texten avlägsen, död och ointressant? Har du svårt att föreställa dig min mörka, nästan tyranniska rösten i ditt inre? Eller är det kanske en öm kvinnoröst som talar inom dig?  

Blogginlägget slutar här. Du kan nu logga in på Bilddagboken.se för att se om du har fått några bildkommentarer. Eller så kanske du bjuder din fru på en fika på stan. Ring en vän? Borsta tänderna och gå och lägg dig? Ät frukost och gå upp.

Magin är i dina händer.

Blogginlägget är slut.