Rummet jag sitter i är nedsläckt. Tur är väl det, för annars hade jag blivit stressad av den rent sjukligt stökiga tillvaron. Kläder ligger slängda på soffan i en hög så stor att man i teorin skulle kunna gömma en mindre elefant där under. På tal om det så kan jag nu avslöja hur Woodpig, that would be me, väljer sina kläder på morgonen.

Jag går till högen, luktar på ett plagg som ser skönt ut för dagen, inser att det fullkomligt stinker svett av det och slänger tillbaka det i högen för att luktas på någon annan dag. Strumpa efter strumpa, byxa, tröja, kalsonger och T-shirt. Det är allt som behöver luktas fram. Om något luktar gott och fräscht tar jag det, så enkelt är det. Efter ungefär en vecka slänger jag hela högen i tvätten, två dagar senare ligger den där igen. Ett evigt kretslopp.

Till höger om mig på skrivbordet står en tallrik med matrester, två urdruckna glas, anteckningar i alla dess former och färger och en stor tändare föreställandes en pistol. Till vänster har jag min enorma, sorgligt nog urdruckna, kopp blåbärssoppa och sju rattar där jag styr musiken som spelas i mina öron via ett par studio-lurar.

Det är svårt att vara missnöjd, och samtidigt är det svårt att vara helt nöjd med tillvaron. Klockan är trots allt tio i ett på natten, och det finns inte mycket att glädjas över såhär dags. Pussarna jag fick av min mycket gode flickvän i eftermiddags värmer fortfarande mitt ansikte, och det är jag såklart tacksam för. Jag är även tacksam för att jag äntligen skrivit färdigt den där påstressande krönikan för FRIDA. Kan ju passa på att berätta hur det går till att vara krönikör förresten, för er som är intresserade.

Jo, min chef Karolina och jag diskuterar lite via mejl om potentiella ämnen. Om det är, låt oss säga "jul", så skriver hon om jul i sin spalt och jag skriver en krönika om det. Vips, texterna är knutna med varandra. Självklart får jag en viss deadline (senaste datum att lämna in), och det är här stressen ibland ligger, om man inte är ute i god tid med texterna. 

Nej, nu får det vara nog med brainstorming för idag, god sömn åt ett gott folk.

Jag har alltid föreställt mig ett bländande sken ovan molnen där jag vitklädd och vacker svävar, och han ska tala med mig, och förklara varför allt blev som det blev.