Vaknade upp idag av att jag inte kunde få upp mina ögon. Jag fick panik och drog upp det högra ögonlocket som det hängde gula klumpar och strängar med äckelpäckel från. Det vänstra fick förbli stängt tills det var dags för dusch nyligen.

Så nu sitter jag här med två fullkomligt kassa tantögon, och kan egentligen inte göra någonting. Är inte ens sugen på att skriva just nu, och imorn är det deadline för nästa FRIDA-krönika.

Krya på mig.

/Wood

Kommer du ihåg bilden i min förra blogg? Om inte så spana in den nu. Gjort det? Bra.

Glöm det där. Det där är en liten och nätt söndagspromenad i parken med farmors farmor jämfört med hur det ser ut just nu. Ögat är rött. Helrött, och man skulle aldrig kunna gissa att originalfärgen faktiskt är vit. Härligt nog pryds även min ögonhinna av ett gult lager äckelpäckel som lika gärna skulle kunna vara finfördelad kompost varsamt tillagad med stark och hemsk senap. 

Just nu har jag fuktat ögat, och jag ser hyffsat på båda ögonen, men för en liten stund sedan var det som en cirkel i mitten av allt jag tittar på. En hemsk cirkel fylld av oskarpa kontraster och färger från det som annars skulle ha kunnat vara en fin dataskärm eller varför inte ett par högtalare.

Det finns alltid den här oron, tänk om jag blir blind? Tänk om jag vaknar imorn med en enda stor förruttnad, gröngul klump flugskit i ögonhålan? Vad fan gör man då? Sannolikheten känns inte helt långt borta.

Ehm... Hjälp sökes, någon?