Ibland tar man för sig en riktig utmaning, och beslutar sig för att till varje pris fullfölja den. Det kan vara att sluta snusa, att städa hela huset, att bygga en uteservering, you get the point.

I mitt fall var utmaningen att få 120 stjärnor på toppspelet Super Mario Galaxy. En något nördig utmaning kan tyckas, men arbetar man som spelrecensent så gör man... Idag, efter ungefär 35 spelade timmar, har jag äntligen klarat det. Med 120 stjärnor glittrandes i statsen kan man inte annat än känna sig förjäkla duktig. 100 % av spelet avklarat liksom, I've done it! Men... Ja, det finns ett enormt och fullkomligt världsomfattande "men".

*Spoilervarning för de som inte vill få reda på slutet av SMG* 

Inte fan har jag klarat spelet! Den lilla överraskningen på slutet visar sig vara att man får en annan karaktär att spela igenom spelet med IGEN för att få den lilla överraskningen på slutet av den karaktärens sparfil.

Jag förstår ingenting... Är inte Nintendo kända för att vara schyssta snubbar? Det här är som att först låta någon klara ett 35 timmar långt spel och i slutet får han bara se en stor svart skärm med texten: "You think you've completed the whole game? Well fuck you! Complete it again, and MAYBE something fun will happen next time, fuckface."

Jag tänker inte klara spelet igen, så är det bara. Jag har länge sett fram emot att klara det här så att jag i lugn och ro kan klara ut Zelda: Twilight Princess en andra gång, och det är precis vad jag tänker göra.