- "Men Thomas, vad har du gjort i ansiktet!?" frågade Fridas mamma när Thomas kom nerför trappan, från Fridas rum ner i köket. Frida tog Thomas hand och kramade den hårt, hon förstod.

- "Äsch, jag har bara..."

Thomas blev avbruten av TV'n som överröstade större delen av rummet. Fridas mamma hade inte brytt sig om vad som egentligen hade hänt Thomas. Sådant var det här landet och det här folket. Det var länsnyheterna som ljöd i hela huset på TV'n. En reporter hade tydligen lyckats filma en gängmisshandel i storstan där ett gäng killar med svarta jackor och luvor sparkade på en mörkhyad kille på marken. Killen på marken hade inte gjort något, det visste Thomas, och han hade fortfarande ont i hela kroppen från händelsen.

Fridas mamma stängde plötsligt av TV'n och stirrade på Thomas som om han vore något vidrigt, något frånstötande. 

- "Ut ur mitt hus din jävla bråkmakare!" väste hon plötsligt.

Frida var förstenad, hur kunde hennes egna mamma säga så till hennes pojkvän som blivit utsatt för misshandel?

- "Vi vill inte ha några jävla problem här..." väste Fridas mamma.  

Fridas hand kramade Thomas ännu hårdare.

- "Ut!" skrek hon som för att avsluta det hela.

Sådant var det här landet och det här folket, och Thomas släppte Fridas hand och gick ut ensam på gatan samtidigt som Fridas pappa hade kommit in i rummet och hindrade Frida från att springa efter.

Thomas hade inte gjort något fel. Han hade aldrig slagit någon, aldrig stött på någon annans tjej, aldrig muckat gräl med någon över huvud taget. Han var svart, det var allt. Och för det skulle han dö.

Thomas gick där på gatan. Strövade framåt utan något egentligt mål. Bara 500 meter längre fram på gatan, i ett litet avskilt mörkt hörn, satt ett gäng med svarta jackor och luvor.

För sådant var det här landet, det här folket, det nya Sverige. Hitlers avtryck sitter sannerligen kvar än idag. Vi måste bara öppna ögonen och se det.  

/Wood

 

kladahesten

10 oktober 2007 23:30

väldigt bra sagt eller skrivet ja sitter själv och tänker om detta rasims, fördomar, rädsla, feghet även om du inte mena nåt sådant med texten börja ja tänka det är såna bloggar ja gillar dom då man behöver tänka du kanske inte fattar vad ja menar överhuvetaget men då gör du inte det ja vet inte ens själv om ja skulle fatta det om ja läste kommentaren ja säger bara bra skrivet

 

Woodpig

11 oktober 2007 00:05

Du slog huvudet på spiken. Jag ville absolut att ni skulle tänka själva. Det är min målsättning med alla noveller. Det är oerhört glädjande att du fått med varenda ämne (rasism, feghet m.m) som jag själv som författare ville få fram.

Tack för berömmet!

 

dalahest

11 oktober 2007 18:52

Bra. Jättebra :) Det är dock lite onödigt att skriva både - och " när någon säger något. Det blir kaka på kaka.

 

Woodpig

11 oktober 2007 19:01

Det blir korrekt svenska?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...