Jag har ingen snusdosa.

Jag har inget paket cigaretter.  

Jag skulle förmodligen stupa efter högst tre starköl.

Jag vill göra något viktigt av mitt liv.  

Jag har aldrig förstått poängen med hockey.

Mitt BMI ligger på 18.2, jag är alltså underviktig.

Jag kallar inte tjejerna i skolan för horor.

Jag gillar att sjunga.

Min gitarr är min själ.

Jag behöver skriva för att må bra.

Jag föredrar gymnastik och "free running" framför fotboll och innebandy.

Jag har väl aldrig varit särskilt manlig.

Primitiva jävlar.

Man gör sitt bästa för att verka så stark, så stolt, så trygg i alla lägen. Ibland när jag kommer hem efter en vanlig dag, särskilt om den varit lång och händelsefylld, måste jag lägga mig på sängen och andas ut. Jag slänger ifrån mig väskan, faller ihop på sängen och andas ut allt det starka, det stolta och det trygga. Sådant är vårat samhälle utformat, att alla måste le för kameran, och alla är så glada och lyckliga hela dagarna. När de kommer hem är det med klappande hjärta de slänger ifrån sig väskan och lägger sig på sängen, för att för en minut få vara sig själva fullt ut.