Vaknade upp sjuk igår. Supersjuk, i halsen till råga på allt. Inte helt bra när jag skulle uppträda på julshowen och nej, resultatet blev inte lika bra som det hade kunnat bli, om än dock klart dugligt.

Idag vaknade jag upp av att jag inte fick någon luft, och hade jag inte haft min medicin precis bredvid sängen hade jag nog inte skrivit den här bloggen just nu. 

Jag har för övrigt fått en diagnos på min sjukdom: Överkänslighet i immunförsvar och ansikte, tydligen. Det här innebär att så fort jag drabbas av minsta lilla bakterie faller jag in i djup trötthet och "sjukdom" när en vanlig person med normalt immunförsvar hade stött bort bakterien och inte ens märkt av den. Mina chanser för att bli riktigt duktig på någon konditionssport är totalt bortblåsta, och då är det väl skönt att jag kan satsa på musiken istället.

Spelade för övrigt igenom Knytt: Stories från början till slut igår när jag hade lite tid över, och herrejävlar vilket bra spel det är. Inte nog med att det slår sin föregångare Knytt på näsan på alla punkter, det är som en helt annorlunda upplevelse, trots att det i grunden är samma sorts spel.

I Knytt: Stories ska man förstöra en stor maskin som gjort ett litet landskap alldeles grått. Problemet är att ett monster vaktar grottan, och man måste på något sätt ta sig förbi monstret. När jag till slut hittar alla prylar som behövs för att ta sig förbi monstret och stänga av maskinen är det en speciell känsla som tar tag i mig. Det känns som att jag uträttat något. Trots att det bara är ett spel, trots att jag bara är ett litet Knytte som klättrar på väggar och springer med väldigt små steg känns det som om jag uträttat något när jag springer i den pastellfärgade världen med hundratals små fredliga varelser som inte fanns där förut.

Det må låta som att jag är högst mentalt instabil när jag som fullfjädrad karl blir berörd på det här sättet av ett spel, men jag kan bara råda dig till att prova själv. Om du spelar på rätt sätt och med rätt inställning till spelet kommer även du att bli berörd, lite som av en riktigt bra film.

Nu ska jag iväg och handla julklappar, trots att min fysiska hälsa är ungefär lika kul som inbördeskriget i Korea. Vad gör man inte för sina nära och kära...