Jag är lycklig. Superlycklig. Sådär lycklig så att det riktigt jäser i magen på mig. Imorgon avslutar jag den regniga höstterminen i skolan med att spela med bandet för hela skolan (800 pers), och det börjar äntligen kännas i kroppen att nu är det jul. Årets första julbord har konsumerats i form av prinskorv, köttbullar, potatis, revbensspjäll och julmust, och jag är mycket nöjd (även om jag totalvägrar all annan sörja än nyss nämnda maträtter).

Idag fick jag dubbel lön från FRIDA, och rejält avdrag på en större skuld från min gode far. Detta i kombination med att jag hittat en flicka som jag verkligen håller av skulle räcka för att göra mitt liv njutbart, men förutom dessa stora händelser verkar alla småbitar falla på plats av sig själva, och mitt liv verkar äntligen på väg åt rätt håll.

Om jag får skryta lite så vill jag tillägga att det hållts en (för många klasser obligatorisk) novelltävling på min skola i några månader som jag igår fick besked om att jag gick som segrare ut med klar majoritet av röster från juryn. Novellen i fråga ska läsas upp imorgon på julshowen för varenda en i hela skolan och jag kan bara hoppas att den blir uppskattad. Det är troligen min allvarligaste text någonsin, och den är egentligen inte särskilt funktionell i så stora sammanhang att 800 personer samtidigt lyssnar. Novelle lägges upp här i bloggen efter att julshowen ägt rum, det vill säga imorgon.

Varenda läxa är gjord, och jag kan till fullo fokusera på Gamesquare.se som ska invigas den första Januari. Spana in teasern här vetja www.gamesquare.se.

Som synes är inget öppnat än, men när det väl öppnar kommer produktiviteten förhoppningsvis att skjuta i höjden, annars är allt arbete förgäves och det skulle såklart kännas grymt trist. Lite som att bygga ett eget nöjesfält medans barnen fortfarande hellre går på Liseberg. Vi kan bara hoppas...

Avslutningsvis känns det som att det ska bli en härlig jul. Det känns konstigt att säga det, men det ska faktiskt bli gött att åka ner till farmor och farfar under juldagarna. Farmor lagar mat i världsklass, och jag har förhoppningsvis växt tillräckligt som människa för att kunna hålla mig undan alla konflikter som annars är standard under liknande tillställningar.

Sprid ditt leende i världen.

/Wood