Kapitel 3 får vänta ännu en omgång... 

Det är troligtvis ingen större hemlighet längre. Jag vill ha dreads. Den största anledningen är faktiskt inte att jag tycker att de är snyggt utan att jag gillar att jävlas med de som tycker att det är fult, folk som dömmer hunden efter håren alltså.

Nu är det så att mamma lyckats psyka ner mig totalt. Fullkomligt megatotalt. Hon menar att jag absolut har alldeles för tunnt hår för att göra dreads samtidigt som många andra bestämt hävdar att det är precis lagom. Jag antar att det enda jag egentligen kan göra är att samtala med afrikanen som ska göra dreadsen och fråga om mitt hår duger. Om inte så får det väl bli... Kortklippning... Eller nåt. Hemska tanke.

Jag vill avsluta blogginlägget med ett högst ironiskt hatmeddelande till min gode vän Anna som varje dag påminner om hur fluffigt och bebisaktigt mitt hår är: Du må tvivla nu, din patetiska ursäkt till destruktivism! Men den som skall skratta ut sina vedervärdiga spottloskor sist blir ingen annan än JAG! Och du skall gråta som en gammal tantfarbror på savannen över dina missbedömningar! Jag skall segra. Punkt slut.  

Tack och adjö.

Det blir inget kapitel idag. Kapitel 3 kommer istället imorgon. Idag kommer istället en liten avstickare som jag anser viktig nog för att knuffa undan kapitel 3 en stund. Dagens blogginlägg ska istället handla om homosexuallitet, eller som så många så gärna kallar det: "Bögjävlar".

När jag, tillsammans med en klasskamrat, vandrade mot bussen efter skolan häromdagen frågade jag honom: "Vad anser du om homosexuallitet?"

- De jävlarna ska dö, allihop! svarade han för att sedan förklarka med aggresivitet i rösten hur bögar äcklar honom på TV och hur gärna han skulle vilja sparka in skallen på de.

Jag kan inte låta bli att beundra pojkens korkskallighet. Han talar ibland om allas lika värde och att hans rakade huvud misstas för rasism. Sedan kommer han med ett förstklassigt, högerextremistiskt (rasistiskt) uttalande där han inte bara förklarar att han är emot öppen sexuallitet utan även mordhotar folkgruppen i fråga. Jag frågar mig själv: Hur fan ska det gå om den här killens barn blir homosexuellt? Inser han inte att man aldrig kan välja vem man blir kär i? Inser han inte att folk tar åt sig av att han använder "bögjävel" som hemskaste svärord? Och vad har homosexuallitet med "jävel" att göra över huvud taget?   

Det krävs väl inte alltför mycket tankeförmåga för att inse att den här killen antingen borde ta sig en tankeställare eller möjligtvis söka proffisionell hjälp? För sånt här betéende kan inte accepteras i ett moderniserat samhälle som Sveriges.

Den dagen då samhället väljer att sluta blunda för kränkande uttalanden och homosexuella par kan gå hand i hand på gatan utan risk för misshandel är nog en bra bit in i framtiden, och det enda du och jag kan göra för att påskynda processen är att tillrättavisa folk med fördommar och kanske framförallt sluta använda bög som något nedsättande.

Gå nu ut i världen och sprid lite lycka.

/Wood