Akta dig, för en dag kommer Den. Den slukar dig utan nåd och omfamnar dig som en mor. Likt kidnapparen, som med våld för bort offret för att hjärntvätta det att älska förövaren och finna trygghet i honom. På ett sådant vis är vi skapade, att inget är starkare än känslan att vara någon viktig för någon.

Det hela är högst jämförbart med Snövit och de sju dvärgarna där varenda en av de idiotiska dvärgarna faller in i en djup förälskelse för Snövit. Snövit i sin tur horar runt och kysser dvärg hit och dvärg dit.

När Den väl har dig i sitt grepp släpper den dig aldrig, och du kommer aldrig att glömma smaken, den ljuva smaken. Smaken av att vara älskad. Du kommer aldrig att glömma orden "Jag älskar dig" om de uttalats på rätt sätt, och allt ska vara så perfekt, så ljuvligt, så underbart.

Men tiden går, och även det mest lyckliga av kapitel måste finna en ände. Den spottar ut dig och ler elakt mot dig när du förtvivlat gråter. Sen glömmer Den dig, och du ska för evigt önska att Den åtminstone kunde hata dig. "Ge mig bara en känsla, visa mig att jag fortfarande lever! Hur kunde du glömma mig? Du som älskade mig, omfamnade mig likt en mor omfamnar sin nyfödde."  

Så akta dig du. Akta dig utav bara helvete, för snart kommer Den. Den är inte långt borta, och Den letar efter dig. Glöm inte att jag varnade dig, Den är på väg, Kärleken är på väg.