Alla är vi väl sjukligt förtjusta i gamla antika runstenar? Inte det? Nehe ne... Då skiter vi i det idag då och tar ett helt annat ämne istället.

- Vem är rädd för svarte man!?

- INTE JAAAAAG!!!!

Du känner igen dig eller hur? Leken som satte prägel på hela mellanstadiet var sannerligen en rolig sådan, men det finns en liten funderare här. Jag förstår såklart att "svarte man" i fråga ska föreställa en gammal otvättad, kutryggig, gubbkärring med komplex för att sätta högafflar i barn, men tänk lite, lite längre.

Enligt mina undersökningar har leken svarte man funnits i ungefär 50-60 år. För 60 år sedan var rasismen som allra starkast i staterna och svarta fick i många fall inte åka i samma buss som vita, bara för att ge ett exempel. Även i Sverige (japp, våran kära moralfalukorv) fanns det en viss "rasfobi". Gammelgunnel viskade högst troligt till Surstina om att "där går negerjefveln" när en afrikan kom vandrande på gator och torg.

- Vem är rädd för svarte man!?

- Vem fan är inte rädd för svarte man egentligen!?

Sen springer alla barnen. Springer och springer och springer tills de kommit över gatan. Negern kunde inte ta de den här gången heller, så barnen kan pusta ut.

Önskvärt skulle det vara om vi kunde tänja lite på traditioner här i Sverige men alla vet vi hur svenskar är... Här dricker vi mellanmjölk! Ingen jävla... Negermjölk!

För att få ett jämställt samhälle behöver vi få bort såna här skamligt onödiga petitesser. Varför inte bara säga: "Vem är rädd för Lars Adaktusson?" Jag ser ingen anledning till varför smygrasismen ska få fortlöpa, ingen anledning alls.

Homosexuella, svarta, vita, utvecklingsstörda, rika, fattiga... Eller vet ni vad, den här listan tar för lång tid att skriva, låt oss sammanfatta det hela med ett ord: Människa

Sådant är livet för Woodpig just nu, att även om jag försökte, och då menar jag verkligen försökte, så skulle jag aldrig någonsin kunna förklara hur jag mår. Det spelar ingen roll om jag sitter och förklarar och förklarar och förklarar. Nästa istid skulle hinna bryta ut innan du fick en liten aning om hur jag mår och känner mig, för så mycket har jag i min stackars fullproppade hjärna just nu.

Men nu över till nyheterna.

Dåliga nyheter  

* Marley och Scoobey bor inte hemma hos mig längre. Jag har varit sjuk i stort sett ända sedan de flyttade in och i söndags flyttade de ut. Jag har hoppats på att bli frisk men här kommer vi in på en annan dålig nyhet.

* Jag fick saftiga feberyrningar efter att ha lekt svarte man idag på gymnastiken i skolan. Japp, du läste rätt, svarte man. Då snackar vi fan kondition. Likt en 90-årig kedjerökare bröt min kropp ihop totalt och den vedervärdiga tanthalsen var framme och spökade igen. Just nu känns det som att jag aldrig, aldrig någonsin kommer att bli frisk igen.   

Goda Nyheter 

* Jag har tryckt ut de två första officiella T-shirtarna med Woodpig-tema. Exakt hur T-shirten ser ut får ni se om någon dag. Jag kan skvallra om att den är tjusig, och kaxig. Du vill definitivt ha en, om du så måste punga ut 8000 på tradera för ett mycket limiterat exemplar. Som tur är funderar jag på att trycka upp ett rejält lager och sedan sälja billigt härifrån hemsidan, om intresse finns så att säga.

* Det är natten innan fredag, och jag, precis som du, älskar helgen något så vansinnigt. 

* Min farmor läser den här bloggen regelbundet, tydligen. Hej farmor!