Jag och en god vän gick idag och kikade på min gamla skola. När vi gick in genom dörren möttes jag av kommentaren: "Det är ju fan den där jävla bögen!" 

- Vadå är han bög på riktigt?

- Ja!

- Uuuh!!!

- Han tar oss på snopparna, spring!

Hur fan gick det här till? Hur långt tänker folk idag egentligen? Även om jag hade varit homosexuell hade jag knappast sprungit och tagit såna där jävla avskum på snoppen, och den stora frågan är väl egentligen: Hur fick jag den här stämpeln?

Jag har för mig att min kompis blev trött på fördomar mot homosexuella och sa något i stil med: "Men kom så ska jag krama dig då" någon dag. Men hur det faktiskt gör varken honom eller mig till bög, och hur det gör oss till vidriga monster som man flyr från, det kan jag aldrig förstå.

Det äcklar mig något så fruktansvärt, hur de minsta barnen noga tittar efter hur en bög kan tänkas röra sig och hur de större kastar glåpord efter en. På något sätt är hela historien rätt rolig, men sättet man idag behandlas på om man skulle råka vara homosexuell är inte bara förbjudet enligt lag utan även något som borde ha dött ut tillsammans med nazismen för sisådär 60 år sen.