Var som ni vet ledig och bortrest en vecka. Men fy satan vilket pris man fick betala för det när man kom tillbaka. Har spelning med 2 olika band varje helg i November vilket medför en herrans massa plinkande i replokalen varje dag. När jag relativt sent på kvällen äntligen kommer hem väntar mig 2 yrken och en skolgång. Klockan är just nu kvart över ett och jag blev alldeles nyss klar med dagens jobb.

Ingen rast, ingen ro. Och såhär kommer det att fortsätta hela November och även December om det vill sig väl. För nog tusan älskar jag både mina yrken (skribent och krönikör) och mina band. Jag önskar bara att dygnet hade lite fler timmar. Typ, 34 kanske? Hur låter det?  Nu blir det sängen för min del. Kommer att somna direkt, som ett 1.80 meter långt barn. Imorn bitti vaknar jag, pigg och kry för en ny dag. För sådan är min kropp nu. Den har vant sig vid 5 timmar sömn per natt. Och skönt är väl det, för annars hade jag gått runt som en Zombie i skolan och hela den här levande-död-grejjen har aldrig riktigt klätt mig.

OLW Popcorn med smörsmak. Om Woodpig själv får välja.