I universum finns ett system. Ett system som får allt att funka, ett system som gör att saker och ting inte förändras. Solen är mittpunkten i universum. Det finns såklart miljontals solar men de kallas då för stjärnor. Stjärnor är identiska, planeter är unika. Solen ser till att planeterna, de unika, håller sig i omloppsbana och inte försvinner bort. Solen håller fast planeterna helt enkelt.

Det finns få människor som verkligen vågar sticka ut och vara något annat än vad omgivningen försöker göra de till. Jonas Gardell är en av dessa. Det är med djupt hat jag ser på ett avsnitt av Hey Baberiba där de urfåniga killarna (tantfarbröderna som alltid ska parodisera allt) parodiserar, alltså "spelar" Jonas Gardell genom att enbart fåna sig och göra liknande gester som Jonas fast uppskattningsvis tusen gånger mer överdrivet.

Är inte detta att hålla fast en människa? Att begränsa planeten, den unika, från att ta sig dit den verkligen vill?

"Man ska inte sticka ut, man ska vara som vi säger, för vi är media och vi bestämmer."

Faktum är att Hey Baberiba aldrig gjort annat än narr av människor. Visst, det kan vara kul med ironi ibland men hur roligt är det när man går till grova personangrepp samtidigt?

Nu tänker du: "Var inte en sån jävla moralkärring Woodpig! Hey Baberiba är ju bara samhällskritiskt!"  

Nej, nu resonerar du fel. Jonas Gardell är samhällskritisk, Hey Baberiba går alltid efter trygga ideal. Jag förstår varför de hemska tantfarbröderna måste hålla på sådär. De är fullkomligt, oerhört, extremt jäkla talanglösa. De blev aldrig något själv, därför måste de förnedra andra, som faktiskt har talang och som faktiskt har lyckats. 

Nej, Hey Baberiba är för folk som är rädda och inte vågar annat än följa det svenska idealet. 

Har du deras DVD? Begrav den djupt ner i komposten och syssla med något nyttigare. Kanske äta en viadukt? Vad vet jag.    

Japp, det blir jag. Kika in den här länken och se själva.

http://www.gamereactor.se/blog/Petter/78569/#comments 

Kolla både blogginlägget och kommentarerna.

Skönt att Petter tar till sig av det man skriver till honom, på samma sätt som jag tar till mig av alla schyssta kommentarer jag får av er.

Idag har jag varit hemma från skolan. Många skulle säga att jag inte har gjort ett skvatt, att jag enbart latat mig. Att säga detta vore att ljuga. Dagen har nästan till fullo ägnats åt GAMEsquare.se där jag idag har skrivit en recension på Zelda: Phantom Hourglass och även... *Trumvirvel* 

Intervjuat skaparen bakom spelen Knytt, Knytt Stories och Within a deep forest (som jag hoppas att du laddat ned via ett tidigare blogginlägg vid det här laget)! 

Det har diskuterats en hel del om ett spel som är på väg (Night Game) och tja, det har varit ett kul och intressant samtal helt enkelt. Jag passade på att fråga lite om Knytt när jag ändå var igång och fick reda på lite intressanta fakta. Intervjun ska jag länka till när den läggs upp på Gamesquare. Eller mja, det är ju bara en liten smakprovs-hemsida än, den riktiga hemsidan lanseras efter jul.  

Men (Japp, det finns ett "men"), dagen har inte enbart varit slit. Den klara fördelen med att vara spelrecensent är såklart alla spelen man får spela, och jag spelar just nu Super Mario Galaxy för fulla muggar, och jag kommer aldrig att trötta. Det är lika säkert som att man kan döda mat på en savann, med armborst.

Nästa blogginlägg ska för allas skull inte handla om spel, tack för din tid.