Tar för tillfället en paus från min uppsats i Fritidskunskap och skriver här istället. Logiskt? Inte ett dugg. Kul? Inte särskilt. Samhällspolitik? Det hör inte hit.

Den något überstressiga dagen har gått... Bra. Även om jag under dagen fått ett sorgens besked. Marley och Scoobey, mina degusar, som bott här i lite mer än ett halvår är tydligen anledningen till min eviga sjukdom. Jag är alltså allergisk och kan inte ha kvar de. Det är med yttersta sorg i hjärtat jag kommer att säga farväl till de imorn när de ska lämnas tillbaka till affären. Det har varit underbart grabbar! För nog tusan kommer det att bli tyst här i källaren, och Woodpig kommer att sitta här nere i sin ensamhet. Orörd, ensam, i tystnad. Hemska tanke. Hemska verklighet.

Nu är det dags att återgå till arbetet som fortlöper skrämmande sakta.

/Sorgsen Wood out...