Jag är fri nu. Fullkomligt fri från rädsla och ångest. Mitt hjärta har glömt bort hur det känns varje gång jag ser de jävlarna, så länge sen var det sist. Jävla högstadiet.

Jag går på gymnasiet. Har det hur skönt som helst och behöver aldrig bevittna eller utstå mobbning av någon form. Jag kommer ihåg högstadiet. Min skola var en metropol av glåpord, skitsnack och hot. Jag kommer ihåg hur tyst det blev varje gång de närmade sig. Med sina luvor var de som män i kappor, och tystnaden och kylan gick att ta på.

Jag har glömt... Jag hade glömt... Idag såg jag de igen, och när jag äntligen trodde att jag var stor och stursk möttes min blick med hans, och jag vek bort. Onda ögon, illvilja i blicken, hat rakt igenom. Jag vek mig igen... Precis som då. De kommer närmare med blicken fortfarande fäst på mig, och mitt hjärta känner samma obehagliga, nästan smärtsamma rus som då. En liten pojke inom mig som aldrig fick luft kippar fortfarande efter andan, och jag trodde att jag hade glömt...

Egentligen blev jag aldrig mobbad på högstadiet. Jag kunde hälsa på nästan alla i hela skolan, men det fanns ett gäng som jag fortfarande kan hata vid blotta tanken. Jag kommer aldrig att glömma någon av dessa, och om jag någon gång i framtiden möter någon av de så undrar jag hur jag kommer att reagera. En flicka som jag kände hatar sig själv idag. Fullständigt. Varje dag blev hon påmind om hur äcklig och fet hon var, och hon har tagit på sig skulden själv. Hon är övertygad om att det stämmer.

Släpp det! Det är inte du, det är de. Gå vidare med ditt liv och se allt det vackra i dig själv.

En annan kille bodde ungefär en mil från skolan och åkte från början skolbuss varje dag. Vad som skedde på den skolbussen vill jag inte ens tänka på, men i två år fick han cykla till skolan för att han inte stod ut längre.

De är så nära nu... Jag skulle kunna sträcka ut armen och ta på en av de, kyssa honom, slå ihjäl honom. Ett slag. Pojken inom mig som aldrig vågade visa sitt ansikte skulle äntligen få luft. Han går rakt förbi mig. Utan något som helst tecken på ånger eller rädsla så går han förbi mig. Så är han borta. Låten är slut. Ögonblicket är över. Någon tryckte på play igen och jag fick återuppleva en låt ur albumet som var min högstadietid.   

 

Mullvadsungen

7 december 2007 17:34

Som Mikael Fahlén alltid sa: "högstadiet suger"...

 

Caj

7 december 2007 17:43

Bra skrivet. Vilken skola gick du på?

 

Wood

7 december 2007 18:20

Caj.

1. Tack.

2. Föredrar att inte basunera ut det i bloggen.

 

snif

7 december 2007 21:14

Riktigt bra skrivet! Går nästan att "ta" på känslan..

 

Josef "den mobbade" Ljungström

9 december 2007 03:18

Bra blogg broder.
Känner igen allt du skriver. som om du skirver åt mig. Vissa saker har jag inte tänkt på men, jag känner så... Känner igen mig. :O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bibblan

Fokuserad och taggad inför spelning på Solliden Rock klockan 19:40. Haft en krypande känsla om att snart är det dags sen igår eftermiddag.   Brukar inte vara nervös såhär långt innan. Blir nog speciellt idag.Ska bli askul. Kom förbi vetja. ...

Filip och Fredrik har etablerat sig något så sinnessjukt inom svensk media de senaste 9 åren, och det är väl inte så konstigt egentligen. De har skruvat hela det blyga svenska konceptet och bjudit på sig själva mer än något annat programledarpar tidi...

John Butler, Brian Caroll och John Petrucci är alla fantastiska akustiska gitarrister som jag inspirerats mycket av. En annan musiker som verkligen rycker i min intressenerv är Andy Mckee.    Gör dig själv en tjänst och spana in hans låt Rylynn (som ...

Min undersökning har gett resultat! Skakande 34.9 % tycker att 1973 är Sveriges bästa namn. Sören hamnade på andra plats med 20.9 % av rösterna.   Further proving my theory att svenskar super för mycket på semestern. 1973 är inget namn! Det är ett å...