Det tjatas mycket i diverse kampanjer om att lumpen är alldeles för inriktad på killar och att tjejer knappast får någon chans att utilda sig till soldat. Det finns en simpel anledning till detta. Tjejer utvecklar genetiskt sett endast hälften så starka muskelbildningar som killar på överkroppen. Att skicka en tjej till lumpen gör att jämföra med att bygga en bro med ett svagare virke med flit. Bli nu inte arga tjejer, det kommer förklaringar på allt.   

Tjejer och killar får göra samma fysiska övningar i lumpen. För tjejer är detta alltså dubbelt så ansträngande med tanke på att de endast är hälften så starka på överkroppen. När man i slutändan hamnar i en riktig krigssituation får männen vänta på kvinnorna som helt enkelt inte orkar lika mycket.

Så snälla Gudrun Schyman. Lämna feminismen utanför områden som du inte förstår dig på. Visst är det viktigt att tjejer och killar ska ha samma lön, samma betyg och samma rättigheter, men när det går så långt som att man ska sätta in kvinnorna i krig, då är det dags att säga ifrån. Det kan aldrig vara gentiskt rättvist, så är vi skapade och så förblir vi. Den dagen då mänskligheten är såpass utvecklad att män och kvinnor har exakt samma muskelmassa kan vi diskutera igen.   

Ibland när jag har en ledig kväll och kreativiteten är på topp känner jag för att rita, skissa ner något. Igår var en sådan kväll men då alla mina hyvens pennor är borttappade fick en totalt värdelös skolpenna (en såndär orange struntsak) göra jobbet. Resultatet blev rätt så ok men med en schysst penna kan man göra underverk vilket ni kommer att få se lite senare.

Såhär grå blev skissen. Tyvärr funkar inte scannern så ett vanligt kort fick duga. Som ni ser hade bilden mått bra av lite mättnad i form av en något tyngre penna rent mörkermässigt. Just den här skissen föreställer faktiskt en tjej som jag känner på riktigt och om du vill ha en bild av dig själv så är det bara att ta ett snyggt, lite extremt (inget vanligt trams) kort på dig själv och skicka på msn så ska jag se vad jag kan göra.

En annan bild som jag har ritat är den här:

Som ni ser kan schyssta pennor göra underverk. Den här bilden är målad i bläck och föreställer Jack Sparrow, fast på ett skojigare sätt. Tog ca 3 timmar att färdigställa och håret tog livet av den stackars utmärglade bläckpennan.

Min absolut första seriösa bild tog mig lite mer än 7 timmar att göra, och fotot blev inte ens skarpt. Se den här nedan:

Jag är lite missnöjd med vissa delar men håll i åtanke att den är ritad med vanlig skolblyerts och att det var min första bild. Täcker ett helt A4.

Sådär: Det var ett pyttelitet urval av mina små skisser, om så önskas kommer jag att lägga upp några fler bilder inom en snar framtid när jag färdigställt lite nytt material.

Tack för din tid och kommentar.

/Wood

Nu ska jag klaga. Utav bara helvete.

Vad händer egentligen med svensk radio? Först trodde jag att jag hade annorlund musiksmak än övriga svenskar men vart jag än vänder mig klagas det. För på riktigt, finns det någon som på fullt allvar dyrkar Lena Philipsson, Orup och det övriga patrasket som spelas dag in och dag ut? Enligt mina hyffsat stabila undersökningar så skyr 10 svenskar av 10 dagens radioutbud som pesten. Nåväl, min 11-åriga kusin gillar Cara-Mia med Måns, men det är i mina öron intetsägande då hon inte kunde nämna en enda låt mer av honom.

En gång hörde jag Dani California av Red Hot Chili Peppers på radion när jag satt bredvid min far i bilen. Jag kunde inte tro min öron, fanns det vett i radiosnubbarna ändå? Det skulle visa sig att de hade klippt bort solot och istället tynade låten ut när det närmade sig låtens riktiga klimax. Jag hörde även Snow ((Hey oh)) av samma band en gång men de spelar aldrig mer än 2 verser, alltså ungefär halva låten. Sedan bryter helvetet loss totalt och förstör hela min dag... "Mitt namn är Lena Philipssoooon!!!" sjunger hon. Kvinnan som jag aldrig kommer att förstå mig på. Hon blir känd på en låt som hon inte skrivit själv (Ont, det gör ont) och kröner sedan sig själv till legend genom att vara århundradets mest diviga programledare för nästa års melodifestival.

Så varför Sverige, varför lyssnar ni på den här smörjan? Varför protesterar ni inte? Själv sitter jag med mp3 på högsta volym i bilen och aktar mig noga för att minsta lilla ton från radion ska nå mina öron.

Något av det bästa som hänt svensk radio är The Fray med How to Save A Life. Låten är fullkomligt superskön men det är ändå något som gör mig irriterad. Många av The Fray's låtar låter exakt likadant. Varför inte spela andra låtar från samma band istället för att efter en dag ha spelat samma låt ungefär 50 gånger? Jag tänker på kontorsgubbar (och kontorskärringar) som inte har nåt val. Chefen kanske tänker att det skulle nog vara trevligt för arbetarna med lite musik och så lämnar han Rix FM på hela dagen. I teorin innebär detta att arbetarna får lyssna på How To Save A Life 50 gånger om dagen, 350 gånger i veckan. Det finns ingen låt i hela världen som har en chans att klara ett sådant överanvändande...

Jag blir nästan lite paff, lite skräckslagen... Kan det... Ne... Men hur... Hmm... Jag menar, om man kan välja att spela Gorillaz, Red Hot Chili Peppers, Foo Fighters och John Butler Trio... Varför i hela Mats mamma väljer man Lena Philipsson, Orup, Zelmerlöfffffvvww och Jill Jonhson?

Hjälp en stackars gosse att förstå?  

Jag skulle vilja tacka alla rötägg som gjort mitt liv till en förskräcklig debatt. Ni har nämligen lärt mig att argumentera på ett stabilt och öppet sätt som hjälper mig hitta svaga punkter hos min motståndare.

Detta hjälper mig hur ofta som helst på internet men det är sällan man hamnar i en riktig debattsituation i verkliga livet. Idag frågade min lärare om någon kunde förklara fritidsbegreppen instrumentallistiskk och expressionistisk. 

Jag var kvickt upp med handen och gav henne ett klockrent svar, något som hon inte verkade tåla eftersom hon ville att jag skulle svara fel och visa på fördomar mot den expressionistiska fritiden. Efter en het debatt vann jag det hela och hon tvingades skriva exakt det jag hade förklarat för henne på tavlan, något som kändes alldeles utomordentligt bra i magtrakten.

Nu skall jag se på Sagan Om De Två Tornen, extended version med... Låt oss säga: En kär gammal vän.

Hade så bra alla Östgötabor!

Du, just DU, befinner dig utanför tid och rum när du läser den här bloggen. Inget kan störa kontakten mellan dig och dem bokstäver som likt hav och bergskejdor ligger inristade i den svarta bakgrunden.

Eller, när jag tänker närmare på det. Ta en titt runt dig. Föreställ dig hur många timmar per dag du sitter framför den där skärmen. Det är en skärm, varken mer eller mindre. Eller är det verkligen så? Det finns ju ett helt socialt nätverk där inne, i den magiska skärmen. MSN, Skype, diverse community's... 

Men stäng av skärmen för ett ögonblick och se hur ensam du är där framför skärmen. Tanken fascinerar mig. Hur datorn kan ha ett sånt enormt inflytande på dig och mig att vi sitter här helt trollbundna i en stol i flera timmar och tittar rakt fram.

Skärmen med massa svarta små symboler på, som du kan tyda. Du kan höra min röst inom dig. Hur låter jag för dig? Bryter jag på ryska eller pratar jag rent av värmländska? Har jag en mörk, vis röst som fyller dig med trygghet? Söker du dig till bloggen, kanske avskyr du den?

Det är som terapi för mig det här, att få sätta alla tankar framför mig, släppa de och bara lugna ner huvudet lite.

För övrigt somnade jag klockan 4 igår natt... Fan för sömnproblem.  

Ibland frågar jag mig: Är det verkligen värt det?

All den här mödan som ständigt präglar mig. Plugg, arbete, kärleksproblem, vad fan ska det leda till? När man jobbar på heltid, kommer det att bli bättre då? Skillnaden är ju inte särskilt stor från vad som sker nu. Arbete som arbete liksom...

Självmord får man inte begå, då är man feg och egoistisk... Tydligen. Åtminstone om man får tro alla lyckliga människor som inte har större bekymmer än vilken TV-kanal de ska kolla på ikväll. 

Det är inte bra att säga: "Det kommer alltid att vara vi". Livets skämt gör mig så jävla trött... Förhållanden bygger på egoism. Två människor trivs i varandras sällskap och håller ihop tills den ene tröttnar och lämnar den andre, som man kastar skräp i papperskorgen. Man suger i sig glassen och slänger glasspinnen.

Än värre blir det när någon saknar smaken av glassen och i panik springer tillbaka till papperskorgen för att slicka lite på glasspinnen och genast kommer ihåg varför man slängde den. Sedan lämnar man den där... Kanske för gott, kanske för att efter en månad komma tillbaka igen, och se proceduren upprepas.    

I min (något överdimensionerade) lilla bur ligger Marley och Scoobey, mina degusar, och sover. Ibland undrar jag om de är lyckliga där. Även om fria degusar dör på mindre än en vecka kan jag inte bli att fundera på om de är lyckliga. Sen kommer jag på att de saknar hjärnstam och alltså inte har förmågan att tänka framåt, de tar alltså dagen som den kommer och bli överlyckliga när jag är med de. Djur är äkta, djurs känslor är äkta. Människor ljuger.

Vissa orkade inte läsa såhär långt. Något viktigare kom i vägen. Kanske fick någon ett gästboksinlägg på lunarstorm? Kanske fnyste någon: "Jävla idiot..." och lämnade bloggen för gott med ett välriktat bakåtklick? Ni som har läst såhär långt ska veta att det smickrar. Ni har bevisat att ni inte är lika egoistiskt inriktade som andra, ni tar er tid att läsa andras tankar, och för det tackar jag er.

Hade nu så bra ni kan.

/ Äsch

Homosexuella är äckliga, religiösa är äckliga, folk utan tro är äckliga, nördar är äckliga, sportfånar är äckliga, föräldrar är äckliga, ungdomar är äckliga, pensionärer är äckliga, ungar är äckliga, ALLT är äckligt!

Den här jävla skeva verklighetsuppfattningen lever många i... Vi fick nyss ett bevis i och med en snubbe som bloggade om hur han äcklades av homosexuella.

Vad fan har en homosexuell människa med äcklighet att göra? Vad spelar det för roll om man råkar förälska sig i en person av samma kön? Jag förstår inte...

Vad har folk emot religiösa? Alla säger att religiösa är såna jävla idioter som inte förstår sig på någonting, men om man är troende, om man verkligen mår bättre av detta, varför ska man då inte få vara det?

Varför har kristna en tendens att se sig själv som högre ställda än "vanliga icke-troende"? Alla kan inte tycka likadant, så är det helt enkelt.

Föräldrar bråkar, super, skriker, skyller på sina barn, är för stolta för att ta tag i sina problem...

Jag fick höra av en städare att jag inte njuter av livet, att jag borde uppskatta den underbara barndomen mer.

Den underbara barndomen... Jag blir så trött...

Det finns en gud! HALLELUJAH!

Jag fick just reda på att Gorillaz ska släppa ett nytt album den femte November. Samma Gorillaz som jag bloggade om för bara någon vecka sedan just för att jag saknade de. D-sides kommer albumet att heta. Just namnet på albumet gör mig en aning besviken, detta innebär att de flesta låtarna kommer att vara material som inte nådde butikerna tillsammans med de tidigare albumen men Gorillaz är alltid Gorillaz och jag kan knappt hålla kroppsvätskorna i styr när jag funderar på vilken genre det kommer att luta åt den här gången.

Inte nog med det här. Gorillaz har alltid gjort sig extremt lustiga som tecknade karaktärer och det är därför jag nu tjuter i glädje när jag presenterar den kommande långfilmen vars manus färdigställdes nu i Oktober.

Kan det bli bättre? Gorillaz är härmed störst, större än John butler, Red Hot Chili Peppers och Tenacious D tillsammans. För inte har jag någonsin mått så gott som nu åt ett nytt albumsläpp. Det enda som skulle kunna bli bättre var om Red Hot lanserade ett nytt album nu. Isåfall löses jag upp i atomer. På riktigt.

Missa nu för helvete inte Gorillaz D-sides! Jag ska personligen ligga och sova utanför någon trevlig skivaffär vid släppet för att garantera att jag får D-sides - Deluxe Edition först i Karlstad.

Peace out!